FINSKA KRIGET ELLER HATTARNAS KRIG 1741 - 1743
I DETTA KRIG VAR MIN farmors mormors mormors morfar SERGEANT OCH FÄLTVÄBEL JAKOB PHRAGMEN MED.
I september 1739 överfördes 5 kompanier, 750 man, från Gävle till Åbo. Här finns de fram till den 1 april 1741 då de drogs närmare ryska gränsen.
Chef för regementet är överste Johan Carl Silfversparre.
Då kriget utbröt i augusti 1741 ingick hälsingarna i den kår om 5.000 man som fanns i Kvarnby och som stod under befäl av general Henrik Magnus von Buddenbrock.
I Martilla fanns ytterligare en avdelning om 3.500 man under befäl av general Karl Henrik Wrangel.
Den 22 augusti går den ryska hären med 10.500 man under befäl av general James Keith över gränsen två mil sydost om Villmarstrand. Den svenska kontingenten i Martilla låg närmast och marscherar nu till Villmarstrand utan att invänta huvudhären. Buddenbrocks kår sätter av mot Villmarstrand men hann inte fram i tid för att förhindra nederlaget där den 23 augusti.
Hälsingarna låg därefter kvar i Kvarnby och Fredrikshamn fram till den 12 december då de inkvarterades i Perno och Mörskoms socknar.
Under hösten 1741 kompletterades regementet med de 3 hemmavarande kompanierna. I maj 1742 erhöll regementet även förstärkning om 204 man. Samtidigt beordrades två kompanier till tjänstgöring på galärflottan.
Regementet delade under sommaren 1742 den övriga härens öden, med marschen bakåt till Helsingfors och kapitulationen där den 24 augusti.
Så här skriver Herman Lindqvist, i sin femte bok, "Nyttan och nöjet":
"Detta krig som skulle bli ett så lysande företag blev något helt annat. Finland var förlorat. Hela armén var krossad. Tusentals människor hade dött. Kriget hade kostat elva miljoner daler silvermynt. Fältslaget 1742 var bland de ömkligaste och skamligaste i Sveriges och Finlands gemensamma, långa krigshistoria. Kriget blev desto ynkligare mot bakgrunden av den storsvulstiga retorik som utvecklades bara några månader tidigare."
Svenska trupper skickades till Finland. Befälhavare där var Carl Cronstedt, en kompetent karolingeneral. Då han protesterade och varnade för truppernas usla tillstånd, byttes han ut.
Krigsförklaringen kom den 28 juli 1741.
Lindqvist:
"Den officiella krigsorsaken var bland annat att 'det ryska hovets uppförande, särskilt under de senaste åren, varit så ovänligt, att Rikets ständer ej undgå kunnat att styrka till krigs förklarande mot densamma, vartill de blivit nödtvungna för att rädda rikets heder och anseende samt i framtiden vinna säkerhet för denna granne'."
Någon konkret krigsplan fanns dock inte från svensk sida.
Vid Villmanstrand blev det drabbning, i augusti.
Lindqvist:
"Efter tre timmars strid hade de karelska dragonerna och tre finska regementen flytt. Dalkarlarna och sörmlänningarna hade mot order utfört ett isolerat anfall och kom då i vägen för de egna kanonerna som därför inte kunde avlossas. Anfallet slogs tillbaka med stora förluster...Fiaskot var totalt.
Över hälften av de svenska och finska trupperna var tillintetgjorda eller tillfångatagna."
Tolvhundra svenskar och finnar, däribland flera höga officerare, blev krigsfångar. Ryssarna erövrade dessutom tvåtusen hästar, artielleri och förråd. I Sverige hölls utgången av detta slag hemlig, tidningarna skrev bara om en "skärmytsling".
SERGEANT OCH FÄLTVÄBEL JAKOB PHRAGMEN ÖVERLEVDE OCH KOM TILLBAKA FRÅN FINLAND TILL HÄLSINGE REGEMENTE ARBRÅ 1742.
HAN TOG AVSKED 1747-11-01 OCH DOG I VÄSTERBY, HANEBO 1766-05-07.
Så här står det i dödsboken:
1766 Den 4:e efter Påsk dör Fältväbeln Jacob Phragmen av
Håll och stygn 62-år gammal
1766-06-23 GJORDES BOUPPTECKNING EFTER JACOB. SE NEDAN:
Närvarande var Madame Helena Pragmenia (Larsdotter) sönerna Jonas, Lars och Andreas Phragmen var också med på bouppteckningen.
Man kan utläsaav bouppteckningen att Jacob inte var fattig men inte helle rik. Han hade 1.600 Riksdaler över sedan skulder och övrigt betalats.en av sidan.
