"SNAR ELOFS" DILEMMA

Denna berättelse hade vi med på "gamla" hemsidan vi kallade den då "Skarp Emils" dilemma för att inte vara så utpekande

av vem det avser.

Nu på "nya" kallar vi honom med rätt namn "Snar Elof".


Denna berättelse har "stulits" från vår hemsida och blivit till en låt och finns med i albumet Näsviken Förr och Nu.

En skön skiva som handlar om den lilla byn Näsviken i Hälsingland.

Alla låtar inspelade av och med Jonas Lidström i Sudio Ovanpå.

Det står Text: Berndt Sjöström men det stämmer inte, denna text på spår 10 på skivan som heter Skarp Elof

efter det gamla namnet på berättelsen om Elof har jag K-Arne Lindström skrivit.

Även spår 2 på skivan Bogäspe kommer från en berättelse om bogäspe från vår "gamla" hemsida.


Nu spelar väl detta ingen roll man får väl bara vara stolt och glad att berättelsen uppskattats så mycket att den

omarbetats till en text på skivan Förr och Nu.

Men rätt ska vara rätt.

Du kan läsa berättelsen här nedan.


"SNAR ELOF"

Det är lunchtid och alla Näsvikens Forsså Bruks arbetare som har möjlighet åker hem för att äta.

Snar Elof från Dalen inget undantag, han har en 1945 års Ford endast tio år gammal, det är ont om tid det ska ätas på

några minuter rasten är bara trettio minuter resan till Dalen tar ungefär tio minuter, fram och tillbaka.

Det förbannade växeltåget vid Näsvikens station, tänker Skarp Elof, håller väl som vanligt på att växla om sina vagnar till

olika spår, det görs alltid när fabriksarbetarna har lunchrast, alltid en stressfaktor att räkna med jag måste ha några

minuters marginal, tänker han, där han sitter och äter sin obligatoriska havregrynsgröt.


Snar Elof vars ena ben är något kortare än det andra, haltar alltid när han går, det är kanske därför han räknas som ett

litet original i Näsviken.

Lunchrasten lider mott sitt slut, Snar Elof hastar iväg haltande till sin pärla Forden som han sköter bättre än sin fru,

bilen ska skötas som ett barn, putsas, tvättas, vaxas, bytas oljor, tändstift och tankas, tycker han.

När han tankade frugan sist var väl nio månader innan Yvonne föddes.

Hon är aderton vårar nu (när detta skrevs) så det var ett tag sedan.

T- Forden startas dags att åka tillbaka till Bruket för att slutföra sin arbetsdag.








                


                                                Foto Arthur Bengtsson


När han kommer till järnvägen ser han det svarta lokomotivet ilsket spotta ut sin svarta rök och göra sin attack mot

växlingsvagnarna, tågbommarna börjar sakta fällas, gasa, tänker han, gasa och kör så hinner du nog över de åtta rälsar

som finns där innan tåget kommer.


Fan heller!

När han är mitt på järnvägen går bommarna ner på andra sidan han blir stående med sin pärla Forden mellan bommarna,

vilket jävla spår ska jag ställa mig på, tänker han, när han ser lokomotivet nästan skutta iväg mot Forden, han backar,

kör framåt, backar igen, desperat för att komma undan det stånkande och pustande lokomotivet.


Det har bildats stor publik på båda sidor om bommarna, arbetare som ska tillbaka till sina arbeten, andra som ska till

Konsum för att handla. Konsumpersonalen som står där och tittar, Calle Bengtsson, Einar Svan, Sven Åslund,

Gunnar Signell och "lägga sig i Vera Eriksson".

Snar Elof inser sitt dilemma och motvilligt lämnar han Forden haltspringande för att sätta sig själv i säkerhet utanför

bommarna.


Där står den glänsande i sin 1945 års prakt, Forden.

Det svarta sotiga lokomotivet ser nu sin chans, skuttar iväg mot bilen för att med all kraft tillintetgöra det,

Snar Elof står där gråtande, hängande över bommarna, han ser lokomotivet när det med kraft tycks styra mot bilen.


Tack för allt Forden, hörs Snar Elof snyfta. Han när loket släppa ut sitt sot och rök och med ett tungt stånkande

tuff, tuff tar den sats mot Forden, loket ser ut att le i mjugg.

Men, en felväxling av banpersonalen gör att loket passerar Forden ett spår ifrån.

När röken lagt sig och Snar Elof vågar titta upp och ser sin Ford stå där på spåret sotig men hel, springer han som en

ung pojke ohaltande fram till Forden och passionerat kysser den.

Lika passionerat som han en gång kysst sin fru nio månader innan Yvonne föddes.


Bommarna fälls upp likt en ridå på teatern och Snar Elof kör stolt iväg mot arbetet i Forså Bruk.