DENNA UNDERBARA BILD PÅ ISHOCKEYBANAN I NÄSVIKEN.

Här inom detta lilla område fanns allt.

Ishockeyplanen, Djerfs kafe med mazarin och coca-cola. Rune Swans leksaksaffär och Herrekipering och automaterna inte att

förglömma

Konsum låg bara ett stenkast ifrån. 

Näsvikens andelstvättstuga som senare Sören Fagerström ägde, i källarvåningen hade Näsvikens IK en lokal på 1960-talet,

där Hasse, jag och Källs Olle startade upp med bordtennis, fanns nära konsum.

Nära till Folkets Hus och bra placerad Nils Adamssons automat med kondomer på väg hem från dansen.

En automat med annan godis också, så min favorit Center åker ur automaten och ner i fickan.

Här fanns också bad möjligheter i Dellens KALLA eller Ingans VARMA vatten och fiske i "lånad" flottareka.

Nära till BRITA på "NATET" (pensionatet) nära att tanka på BLANKS bensinstation och deras verkstad var bra att ha för GAMMELBILARNA..

En trevlig bild från en fin februaridag 1981, här pågår aktiviteter på ishockeybanan. Foto: Håkan Blank.

Vi ser Djerfs kafe, Rune Swans hus med Herrekipering och Danielssons hus.

Rune Svahn köpte hus jag vet inte riktigt när han kom till Näsviken. Han var i vart fall fabriksarbetare före det han började med

affärerna.

Han hade en Herrekiperingsaffär där han även sålde presentartiklar och leksaker i samma hus han bodde i, utanför affären fanns en

godisautomat och en Nils Adamssons automat med kondomer.

På slänten ner mot Dellen, där ischockeybanan är, hade han kiosk.
Den kiosk som senare skulle ägas och drivas av Ivar Rådström med fru.

Ivar född 1925 var ett barn av åtta, bland andra Åke född 1925 känd fotbollsälskare i Näsviken.

Ivar var lagledare för NIK på 1950-60 talet.

Från ishockeyrinken i Näsviken ser man Rune Svahns fastighet i bakgrunden, sedemera köpte Droskägare Åke Jonsons den och byggde till

en mack och kiosk på höger sida av huset. Kan ha varit 1958.
Ingegerd Olsson öppnade damfrisering i huset ca: 1960 och senare flyttade posten in här.
Man ser också Djerfs kafe till vänster och bakom Swahns ser vi Danielssons hus.

Näsvikens IK, grundad 22 maj 1950, är en idrottsförening i Forsa socken, Hudiksvalls kommun, Hälsingland. Orsaken till att klubben över huvud taget bildades var osämja inom Forsa IF, då invånarna och idrottsutövarna från den norra delen av socknen, d.v.s. de bosatta i närheten av Näsviken, kände sig åsidosatta.

Detta gällde till exempel då val av spelartrupp utsågs i Forsa IF.

N. I. K är en klubb som fostrat många av Näsvikens ungdomar, själv spelade jag fotboll och ishockey för klubben.

När ishockeyn började sitt intåg i Sverige på allvar (bandy var och är Hälsinglands stora vintersport) var N. I. K inte sen att anamma ishockeyn som en ny rolig sport.

Beslut om att bygga ishockeyrink togs snabbt, Lübeck, Rasken, Tjärnpojken, Käcken, Lill Erik, Hasse, Jag, m. fl, m.fl. entusiaster tog på sig att åka till skogen, hugga träd som Lübeck skänkte till klubben.

Det blev många Söndagsförmiddagar i skogen, för att få så många träd fällda så det skulle räcka till ishockeysargen.

Forsså Bruk ställde upp med sitt sågverk, som vi fick låna för att kapa och såga bräder till vår sarg.

Forsså Bruk ställde också upp med en lokal där vi fick vara och snickra sargen.

Många förmiddagar blev det, snickra, måla, bygga ihop sargen, göra de svåra sarghörnen, men till slut var allt klart.

Kommunen lovade oss en plats vid Dellen där vi kunde bygga upp VÅR ishockeyrink att få ha rinken så nära Dellen var en klar favör, det går nämligen åt mycket vatten för att få is.

Pump, aggregat, slang, köptes in av klubben och sargen sattes upp.

Vi spolade banan och allt började äntligen se bra ut.

Käcken hade sett att det i fabriken fanns färg som han skulle ta med, blå och röd, helt perfekt att måla linjer och tekningscirklar med.

Käcken kommer med färgen vi sätter i gång att måla, blå tekningscirklar och linjer på isen.

När vi är klara så ska det spolas på ett lager med is, så det inte blir kärvt på de målade ställena, när man åker skridskor.

Döm om vår fasa när vi ser hela isen bli BLÅ, BLÅ som himlen en fin sommardag.

-Vad har hänt!

En snabb koll av målarfärgen visar att den färg Käcken tagit med sig är annelinfärg, när vi spolade isen flöt annelinfärgen ut, därför den himmelskt blå isen.

Ny färg införskaffas, köpt hos en färghandlare, men himmelskisen måste först tina bort, innan det går att måla igen, bara att vänta på dagsmeja.

Käcken som inte ger sig så lätt, tycker att motgång, föder framgång.

Vi gräver hål till belysningsstolparna medan vi väntar på varmt väder och islossning, säger han, då har vi något att göra så länge.

Det går inte lång stund med grävningen förrän Käck utropar.

-Idé!

-Varför gräva när det finns Dynamit.

Sagt och gjort Dynamit anskaffas.

Käcken laddar.

Nu får vi stolphål snabbt och bra, hinner han säga, innan det SMÄLLER, för SMÄLLER gör det.

Hål vare här!

Hörs Käcken rop när dynamitröken lagt sig, inte vilket fjuttigt hål som helst, utan stort som bara fan.

Flera veckor tog det, att skotta igen stolphålen i stället för att gräva stolphål.
Käcks idéer var inte bra, kunde man lätt konstatera.

Det blev till slut både stolphål och stolpar med belysning, målade ishockey linjer, tekningscirklar och röda linjer.

Till sist kom vi igång med ishockeymatcher, en gång när vi skulle till Färila för att spela, glömdes våra damasker hemma, damasker var som en lång strumpa med ben som räckte nästan upp till hakan, åtminstone på oss småväxta spelare, utanpå damaskerna hade vi korta ishockeybyxor med kork inlagt, så de värsta puckarna inte skulle kännas allt för mycket.

Som tur var så var det mycket kallt den här kvällen så alla hade långkalsonger på sig, det blev till att spela med långkalsingarna på sig i stället för damasker, några svarta isoleringsbands remsor som revärer, gjorde susen.

Några tjejer vid sargen, som vi spanat in, hördes lite chockat säga, de spelar visst i långkalsonger.

Skämmas!

Vi åkte hem mycket snabbt från den matchen och kommer nog aldrig mer att glömma våra damasker.

Tjejerna fick vara för denna gång.

En annan gång glömde Staffan Andersson att ta med sin målvaktsklubba, ingen fanns att låna, han lånade då en piasavakvast av vaktmästaren och genomförde matchen med den som målvaktsklubba.                                                              

Allt med domarens goda omdöme och medgivande.