SJAS I KONSUM!

Året var 1954 den 15 februari när jag gick till jobbet, min första arbetsdag i mitt 14-åriga liv

jag visste då inte att det skulle bli ett 50-årigt arbetsliv, med många roliga minnen och mycket jäkelskap.

Nervöst ger jag mig iväg hemifrån visslande på den "sjasmelodi" jag tränat in

alla "sjasar" måste kunna vissla sin egen melodi, jag skulle nämligen börja som springpojke i

Näsvikens Cooperativa Handelsförening.


Det är en klar kall morgon det gnisslar i snön när jag går för att börja i

Näsvikens Cooperativa Handelsförening som en gång i begynnelsen kallades "Union" detta förpliktigar.

Jag ska börja som "sjas" springpojk.

Med många tankar surrande i mitt 14-åriga huvud, står jag där utanför "Unionen".

Vad ska jag säga? Hur ska jag göra?

- Bocka och ta i hand, sa hon, mor min.

- Svär inte, var rådet från far.

                                                                                                                       Fikastund: Foto Hugo Martinsson

Väl framme vid "Unionens" kontor tar jag mod till mig, knackar på och kliver in på kontoret, efter ett barskt, kom in. Jag håller nyinköpta "sjaskepsen" hårt i handen och bockar, den största bock jag någonsin gjort. I ögonvrån ser jag sekreterare Vera Eriksson granska mig från topp till tå.

Duger jag?

- God dag! klämmer jag fram.

-Tystnad.

-Hördes det, tänkte jag, när svaret inte kommer ögonblickligen, men behöver inte ängslas länge för från kontorsstolen hörs ett barskt.

- God dag!

Signell hette han basrösten CHEFEN.

- Välkommen! Sätt på dig kepsen pojk och anmäl dig till Sven Åslund handelsföreståndaren så du kommer i gång med jobbet.

Det var allt.

Välkommen! Pojk.

Mycket att bli nervös för.


Näsvikens Handelsförening kom att bli min första arbetsgivare, då med en manuell enhet som sålde taggtråd, fotogen, bensin, cement, rör, porslin, hästskor, hästskobrodd, tyger, livsmedel och allt man kan tänka sig behöva för sitt uppehälle.

Det kunde ta två timmar att expediera en kund, hade man "otur" att få en storbonde från Dalen som månadshandlade kunde det ta ännu längre tid.

En sanning med modifikation var att Coopera, enligt stadgarna skulle bedriva kontanthandel men när storbönderna kom och handlade utsäde, gödning, hösträng, hästskor och mat så skrevs det upp och betalades en 3-4 månader efter köpet, även "storheterna" Halvorsen, Price, Burchart, Phils m.fl handlade på bok och det kunde ta upp till ett år innan det betalades, under tiden hade de sina pengar på bank och fick på den tiden bra ränta på pengarna, detta skedde med Sven Åslund och Signells bockande och medgivande. Klassskillnaderna var kanske större då än nu.

Mycket av varorna skulle hämtas från Järnvägsstationen där Handelsföreningen hyrde ett magasin, eller så fick man hämta alun från källaren, fotogen från ett bås på gårdsplan där bilolja också förvarades, melass ute från en magasinsbrygga, vintertid trögflytande oljig gegga, sill från källaren, sirap i 25 kilos dunkar som skulle hällas upp i kanske en glasburk på 5 dl. Hade man riktig otur så hade "bonn" sin T-Ford som han åkte i då skulle den också tankas.

Bensinen pumpades upp för hand i en pump med glasbehållare, den satt överst på den höga bensinpumpen ute på gården - där fotogen och oljebåset stod - den var graderad med liter, ville kunden ha fyrtio liter bensin pumpade man tills glasbehållaren visade på fyrtio liter och sedan fyllde man på bilens bensintank.

Inte undra på att det tog lång tid att expediera en kund.