BARNAVÅRDSNÄMNDSLEDAMOTENS JULBRASA!

Min mor som var en snäll människa och ville alla väl tyckte inte om våra fejder med Fjäggens hon försökte på alla sätt att få oss att sluta fred.
Barnavårdsnämndsledamot som hon var kom hon på den som hon tyckte geniala idèn att bjuda hem Fjäggen, Fjäggan och Fjäggungen på någon form av försoningsfest en juldag på 1950 talets början, så får vi lära känna varandra under gemytliga former, tycker hon mor min.
Vi protesterar både min syster och jag, men till ingen nytta. Det är bara att hoppas Fjäggens, säger nej tack, till inbjudan.

 

När mor sätter sig för något så blir det av, hon bjuder hem Fjäggens, som till min förvåning tackar ja.
Algot Fjägg har en konstig egenhet, förutom stamning när han blir upprörd och nervös, så slickar han på tummen två gånger och sedan för han tummen ner mot bröstet och där liksom torkar han av genom att dra två gånger med tummen där också.
Ju mer upphetsad han blir ju fortare och oftare utför han ritualen.
Han säger därför stammande.
Skaaa jaa jag
Slick, slick, tork,tork.
Gåå bboort bort
Slick, slick, tork, tork.

 

Reta nu inte Algot Fjägg förmanar mor, ni vet hur upprörd han kan bli, jag vill inte att han slickar och sedan tar i maten, med sin slickade snustumme.

Efter genomgången med barnavårdsledamoten, mor min så kila vi iväg till mitt rum en stund för att lägga på en skiva, mysa, smida planer, innan dom skulle komma.

Snuspuss ge igen.
Koj raserande.
Det sitter kvar i själen.   

 

Vi gör en snubbelmina.
Syrran och jag sätter igång.
Vi fäster en lina i två smällare, en på vardera ända om linan, som smäller när man snubblar på den.
Har några sockerbitar som jag köpt på katalog, från hobbyförlaget, när de läggs ner i kaffet och smälter blir de till stora flugor.
Vi smyger in i köket och lägger dom i sockerskålen.
Sedan gör vi i ordning ett fint julpaket, med häst skit i som vi tänker lägga på vägen då dom går hem.
Dom tar säkert med det när dom går hemåt.

 

Det blir juldags eftermiddag och Fjäggens kommer vid pass fyra tiden.
Algot Fjäggen först med raska steg, upp på bron hemma, och plötsligt bryter han linan.
Pang! Pang!
Tummen upp mot munnen och grovsnus läppen.
Däää ssmaall small
Slick, slick, hörs det.
När mor plötsligt ropar till.
Välkomna! Fin välkomstsmäll va!
Tork, tork hörs det lite försiktigt, från Fjäggen.
Mor räddade situationen för denna gång.
Men det skulle bli fler överraskningar under kvällen. 

 

Juldags middagen ätes i lugn och ro och Fjäggens tycker att det var en bra idé att träffas under gemytliga former och lära känna varandra lite bättre.
Det är klart att ungarna blir förbannade när jag river deras koja men dom stimmar och stojar hela tiden de är där, urskuldar sig Fjäggen, islickande sig den sista biten av den kalkon, mor bjudit på.

Nu dukar jag fram kaffe, säger mor.
Tänder du julgranen säger hon i riktning åt min far.
Klart jag gör säger han, drar eld på en tändsticka och tänder de aderton stearinljusen i granen.

Det är vackert med levande ljus i granen.
Stämningsfullt.
Gnistrande. Juldagsfint.
Vi barn sitter där med tindrande ögon.
Juldagsfrid.

Mor dukar fram kaffet och kakorna som avnjutes under andakt, inget händer.
Fel på sockerbiten? Vad är det för fel tänker vi syrran och jag, där vi sitter och tindrar med ögonen.

 

Påtår!
Ja tack säger Elin Fjäggen det skulle smaka bra.
Hon tar sin vana trogen en sockerbit i munnen för att dricka bit. Tar kaffekoppen och dricker.
Så exploderar hon, i en kaskad av kaffe ut genom munnen, ner på fina duken, fy fan vad äckligt, jag tror det är en fluga eller…
Hon rusar upp och slår till granen lite grann med armen.
Det vill sig inte bättre än att det tar eld i en gren på julgranen.

 

Dee brriin brinner
Slick, slick,
tork, tork.
vvikken braassaa brasa
Slick, slick,
tork, tork.
Hörs det från kaffebordet i en allt snabbare takt, mor tar snabbt kaffebrödet, för att undvika grovsnus tumme på sockerkaksskivan samtidigt som hon ropar öppna fönstret.
Kasta ut granen skriker far.
Syrran öppnar fönstret.
Fjäggen och far tar tag i julgranen som nu börjat brinna lite mer sedan den fått syre när fönstret öppnades, med gemensamma krafter tar dom granen och hivar ut den genom fönstret.
Med glaskulorna, svenska flaggorna, glittret, smällkaramellerna och topp spiran, åker den i väg ut genom rumsfönstret utan att någon ens kommer på tanken att sjunga Nu är glada julen slut, slut, slut …
Det vill sig inte bättre än att gardinerna i fönstret tar eld, mor snabb som en vessla drar ner dom och kastar gardinerna ut samma väg som granen.

 

Syrran, och jag klär snabbt på oss och drar ut, väl medveten om att när det lugnat ner sig där hemma kommer nog far och mor på att jag köpte sockerbitarna i hobbykatalogen och då lägga ihop ett och ett.

Det var en lyckad juldags middag tycker nog både Syrran och jag när vi går mot min kompis Hasses hem för att där vara några timmar tills det lugnat ner sig där hemma.

Vi stannar ett par ögonblick för att se vad Fjäggens gör med den julklapp vi tidigare gjort i ordning och lyckligtvis fick med oss när vi gick ut. 

Den låg nu på vägen väl synlig.
Vi hör Fjäggens.
Vviiken braasa brasa
Slick, slick,
tork, tork.
Nu är dom snabbt  på hemväg.

Julklapp!
Hör vi Fjägg pojken Ivar skrika, jag hittade en julklapp.

Syrran och jag tittar på varandra och ler, önskande att vara en liten mus som kunnat följa med och se deras miner då de öppnar paketet.

Än en gång tycker vi att Juldags middagen varit mycket lyckad.
Något som nog inte far och mor håller med om där de går utanför fönstret trampande på resterna av jul gardinerna och en julgran, för att vara säkra på att eldsvådan är släckt, far hörs muttrande, ska köpa en elektrisk, ska köpa en elektrisk.

Inte heller Fjäggens, skulle hålla med oss där de hemma vid köksbordet, hållande sig för näsan, tittande på den hästskit som funnits i den julklapp som Fjägg pojken tog med sig hem.   

 

    

Tillbaka till toppen av sidan.