Året var 1954 den 15 februari när jag gick till jobbet, min första arbetsdag i mitt 14-åriga liv, jag visste då inte att det

skulle bli ett 50-årigt arbetsliv, med många roliga minnen och mycket jäkelskap. Nervöst ger jag mig iväg hemifrån visslande

på den "sjasmelodi" jag tränat in, alla "sjasar" måste kunna vissla sin egen melodi, jag skulle nämligen börja som springpojke i

Näsvikens Cooperativa Handelsförening.

Det är en klar kall morgon...

KONSUMENTERNA SLUTER SIG SAMMAN

Konsumentkooperationen har en lång, innehållsrik och spännande historia.

Det första kooperativa företaget i Sverige startade 1850 i Örsundsbro. Idéerna kom från England, där föreningen i

Rochdale hade inlett sin verksamhet 1844. Den kooperativa utvecklingen i Sverige tog fart i slutet av 1800-talet.

Kooperativa Förbundet (KF) bildades 1899.

Varför slöt konsumenterna sig samman och bildade föreningar som medlemmarna själv skulle finansiera.

Orsaken står klar, då man betraktar de hårda och torftiga förhållanden, i vilka folkets breda lager den tiden tvingades leva.

Man möter den grå massfattigdomen med slit, låga löner, svält och otrygghet. Undra på att dessa människor sökte efter

möjligheter att förbättra sin ställning. Erfarenheten hade lärt dem, att den enskildes krafter ej räckte till.

Men de var på det klara med, att många var för sig svaga krafter förenade bli starka. Så slöt de sig samman.

Folkrörelserna växte fram.

HÖGRE LÖNER-LÄGRE PRISER

Två folkrörelser, fackföreningsrörelsen och konsumentkooperationen tar sig an småfolkets ekonomiska problem.

De fackliga organisationer såg som sin främsta uppgift att höja lönerna och de kooperativa föreningarna att gör denna inkomst

så dryg som möjligt genom att förbilliga varuanskaffningen. Konsumenterna skulle själv ta hand om produktionen för att befria

sig från den extrabeskattning, som de var utsatta för genom höga priser och många gånger dåliga varor.

På den tiden florerade också en utbredd kredithandel, som ofta bragde människorna i ett tillstånd av olidlig ekonomisk ofrihet.

FÖRSTA KONSUMFÖRENINGEN "UNION"

"Union" kom den att kallas Näsvikens första konsumförening bildad 1907-10-20 i Näsviken, affären fanns i

Nordströmska huset i Böle, senare gästgivargård och pensionat.

Det var smålänningen Carl Gustafsson, rättare vid bruket i Näsviken som var den drivande kraften för en kooperativ butik, men

det var inte lätt att driva en butik kooperativt på den här tiden, grossisterna vägrade sälja till ett kooperativ, påhejade av

många handlare speciellt Värmlänningar som redan fanns på orten. En firma tog ingen hänsyn till Värmlänningarnas vägran att

sälja det var "Berg och Hallgren" som därmed blev första leverantör till "Unionen". Insatsen var 10 kronor, som var flera

agsinkomster på den tiden.

Med ett litet startkapital kunde så den första affären öppnas. Första föreståndaren var en Skogsberg från Sandviken och

biträdet Johan Trolin Övernäs

Däremot hade konstigt nog kooperativa stöd av brukspatron Rasch som hade upplåtit mark till bönderna i omkringliggande

byar för att kunna bygga ett mejeri i Näsviken.

Han gjorde det med förbehållet att föreningen "Union" fick en större lokal i detta mejeribygge mot en arrendeavgift .

På korten ser man mejeridelen i huset.

1909 när bygget var klart flyttade Union in där.

Denna lokal använde "Union" och konsum ända till 1990 föreståndare var A. Pettersson sedan kom J Bergstrand.

Under krigsåren var det svårt att få varor, ransoneringskort bidrog också till minskad försäljning, olika surrogat köptes in de

visade sig dyra och svårsålda, så det gick inte bättre än att kooperativa fick begära sig i likvidation 1918.

"Union" gick i konkurs 1919-05-26.

Men idèn om ett kooperativ dog aldrig, intresserade personer i Näsviken slog sig samman och bildade en ny förening

Näsvikens Handelsförening redan samma år som, "Union" upphört. Tre nya eldsjälar tog vid där Gustafsson slutade.

Det var verkmästare vid Forsså bruk Anders Lundkvist, 36-år, Carl Henriksson och rättaren vid Forsså bruk

Johan Eriksson, 38-år, som övertalade folk i Näsviken att köpa andelar i en ny konsumförening för etthundra kronor styck.

År 1919 fanns så många andelar tecknade så man beslutade att då köra igång igen. Johan Martin Pettersson en 36-årig

yngling blev den första Handelsföreståndaren, han kom från Hälsingtuna gift med 42-åriga Johanna Haglund kommen från

Öregrund.

Den nya logon för butiken kom att se ut som på bilden ovan.

Den första föreningsledaren i Näsvikens Handelsförening u.p.a. var 22-årige Martin Valdemar Jansson, 1919-1924, som tidigare

varit bodbiträde åt Janne Ellström denne Jansson var gift med skollärarinnan Gerda Elisabet Persson från Söderala de får en

son 1922 Harald Gustav. Sedan kommer Knut Olsén 1925-1933, Gunnar Signell, 1932-1954, Hilding Schüssler, 1955-1974,

Alf Forslund, 1974-

Intresset och framgången gjorde att 10 år efter starten 1928 var medlemsantalet 416 och omsättningen 316.143:-

Återbäringen och överskott var 16.589:- det gav en snittåterbäring per medlem på 39 kronor och 87 öre

KRIGSÅREN

Nu kom 1939 ett nytt världskrig som trots att Sverige inte var inblandat ändå förde med sig besvärligheter såsom

restriktioner och ransoneringskort.

Det var mycket extra arbete med ransoneringskorten som skulle klippas ur och redovisas, så sent som 1948-49 då jag började i

andra eller om det var tredje klass då skolan fick sin första barnbespisning-före det hade vi matsäck med till skolan i en

unikabox- fick vi ta med ransoneringskort på socker, hårt bröd och choklad till skolbarnbespisningen.

När jag sitter här och arbetar på denna konsumhistorik får jag ett trevligt mail av Lars Englund, så här skriver han.

"Häromdagen gick jag igenom ett kuvert med en massa gamla ransoneringskort från morfar.

Märkligt nog hittade jag ett inköpskort B Kaffe och Te för Lindström Martin, Övernäs, Näsviken"

Välkommen! Pojk.

Mycket att bli nervös för.

Näsviken`s Cooperativa Handelsförening u.p.a. (c.o.o.p) kom att bli min första arbetsgivare, då med en manuell enhet som sålde

taggtråd, fotogen, bensin, cement, rör, porslin, hästskor, hästskobrodd, tyger, livsmedel och allt man kan tänka sig behöva för

sitt uppehälle.

Det kunde ta två timmar att expediera en kund, hade man "otur" att få en storbonde från Dalen som månadshandlade kunde det

ta ännu längre tid.

En sanning med modifikation var att Coopera, enligt stadgarna skulle bedriva kontanthandel men när storbönderna kom

och handlade utsäde, gödning, hösträng, hästskor och mat så skrevs det upp och betalades en 3-4 månader efter köpet, även

"storheterna" Halvorsen, Price, Burchart, Phils m.fl handlade på bok och det kunde ta upp till ett år innan det betalades, under

tiden hade de sina pengar på bank och fick på den tiden bra ränta på pengarna, detta skedde med Sven Åslund och Signells

bockande och medgivande. Klassskillnaderna var kanske större då än nu?

Mycket av varorna skulle hämtas från Järnvägsstationen där Handelsföreningen hyrde ett magasin, eller så fick man hämta alun

från källaren, fotogen från ett bås på gårdsplan där bilolja också förvarades, melass ute från en magasinsbrygga, vintertid

trögflytande oljig gegga, sill från källaren, sirap i 25 kilos dunkar som skulle hällas upp i kanske en glasburk på 5 dl.

Hade man riktig otur så hade "bonn" sin T-Ford som han åkte i då skulle den också tankas.

Bensinen pumpades upp för hand i en pump med glasbehållare, den satt överst på den höga bensinpumpen ute på gården - där

fotogen och oljebåset stod - den var graderad med liter, ville kunden ha fyrtio liter bensin pumpade man tills glasbehållaren

visade på fyrtio liter och sedan fyllde man på bilens bensintank. Inte undra på att det tog lång tid att expediera en kund.

Den andra ledamoten (på bilden ovan) vi pratat med i anledning av jubiléet, skrivs det i minnesfoldern, är Albert Pettersson,

styrelseledamot 1919-1925 därav ordförande 1920-1924. På första frågan om, varför han gick med i arbetet för att bilda ny

förening, framhåller han: "Vi voro besjälade av en brinnande tro på de kooperativa idéerna." I det sammanhanget nämner han

Anders Lundqvist, styrelseledamot 1919-1933. "Han var nog den mest eldiga bland oss, och han var i viss utsträckning den som

drev på." "Anledningen till att vi kom i gång så snart var främst den att det fanns andra, som var intresserade av "Unions"

försäljningslokal. Och vi andra medvetna om, att skulle någon annan komma in där, skulle det bli svårt att få till en förening igen.

 "Svårigheter fanns givetvis, men egentligen gick det väldigt bra att komma igång, och sedan med för den delen."

"På tal om första butiken "strömmingslådan", (säger Pettersson) så kommer jag ihåg, att den försäljningen gick så bra, och så

hårt åt den enskilda handeln, att hustrun till en handlare sa: "Snart måste vi nog flytta till Klockarsvedja" (fattighuset).

1934 hade konsum en Volvo lastbil X 2487 registrerad på Näsvikens handelsförening u.p.a.

SJÄLVSÄLJNINGSEPOKEN I MITTEN PÅ 1950-TALET

Tid för många långa fikaraster. Foto: Hugo Martinsson.

Någon klok person i hierarkin kommer på den geniala idén att kunden själv får göra arbetet med varuplockningen, gör det själv

kund principen kommer som en stormvind på femtio och sextiotalet och Näsvikens Cooperativa Handelsförenings anrika namn

går i graven, nu ska det heta bara Konsum Näsviken.

Omställning från att ha varit butiksexpeditör till att bli varuupplockare och packare känns lite ovant.

Det mesta arbete sker nu i källaren med att stämpla påsar med en gummistämpel så kunden kan se vad påsen innehåller och vad

vikten är, ex. strösocker ett kilo, bitsocker ett kilo, torkad blandad frukt femhundra gram, vi fyller i påsarna med varor och

viker sedan ihop dem snyggt och fint.

Det fanns inte fabrikspackade varor i någon högre utsträckning ännu, snabbköpets idé låg ännu i sin linda men det skulle snart

explodera, med olika färdigpackade utbud från fabrikanterna.

Nya varor kommer, de första chipsen som vi fick in, var en helt osäljbar produkt och drogs in kort efter att de börjat säljas, de

var svårsålda.

Nu tyvärr en storprodukt.

Folk kommer nu att drabba av galna chips sjukan efter det att giftet akryllamid hittats i chipsen.

Första påsarna med potatismos kommer också, även de är svåra att sälja. Cirkelkaffet kommer först i paket som man malde i butiken

sedan färdigmalet i paket, sedan i plåtburk.

När jag sitter här i tvåtusentalets början och tänker tillbaka så kan man ju fundera på hur fort det ändå kunde gå för vissa

branscher att ställa om till självbetjäningsprincipen. Petrolium branschen var kanske den snabbaste, tanka själv, kolla oljan själv,

betala själv.

När andra branscher, ännu efter femtio år står kvar och stampar på samma ställe, tänker då på till exempel Systembolaget som har

kvar manuell försäljning på de flesta ställena, även Posten var sen med självbetjäning av paket, kuvert, kort och annan rekvisita.

Bankerna har nu efter femtio år kommit på självförsäljnings principen med automater för insättning, uttag och betalning av räkningar.

När får vi se den första tandläkare, doktor eller kirurg som inför självbetjäning. Borra själv! Operera själv! Undersök själv! Utopi

kanske? Inte.

Snart kan man framför en dataskärm göra det mesta själv, att pillra bort ett bråck eller en halsmandel klaras säkert bra av

patienten själv. När man har färdigopererat sig själv är det bara att ta fram kontokoden knappa in numret i datorn så är operationen

betald och klar.

Betalas ska det fast man gjort jobbet själv.

Snabbköpen är i alla fall här för att stanna och utvecklas. Nästa steg i rationaliseringen är datorstyrda butiker där du knappar in de

varor som du vill ha, via internet eller i butiken, så hämtas varorna av robotar till kassan, där din kod på betalkortet har registreras

och med ett fingeravtryck legitimerar du dig snabbt, sedan är det bara att ta kassen och åka hem.

Vill man inte göra sig besvär att åka till butiken så kommer dagens "sjasar" hem till dig med varorna, direkt levererade med bil.

När du hör "sjasmelodin" spelas upp i bilens högtalarsystem är det bara att gå till porten och hämta de beställda varorna om du inte

har tilläggstjänst, då får du varorna inplockade i kylskåp och frys.

RATIONALISERINGARNA BÖRJAR

Under tiden därefter rationaliserades butikerna Hamre och Byberg bort och det blev även fallet med butiken i Gammelsträng

1959-04-30 härmed hade Näsvikens Handelsförening en butik i Norrbo och två i Forsa nämligen huvudbutiken i

Näsviken och butiken i Sörforsa.

NÄSVIKEN AFFÄRN HAR STÄNGT.

Vad händer med det forna brukssamhället? Den ena service-funktionen efter den andra försvinner. Konsum i Näsviken stängt.

Torsdag kväll låstes dörren till Coop Konsums butik i Näsviken. Därmed försvann också samhällets enda renodlade

livsmedelsbutik.

Vad fortsättningen blir återstår att se. Intressenter sägs finnas. Men ett övertagande lär dröja. Tidigare förhandlingar har gått i stöpet.

Näsvikenborna är nu oroliga för att det här var dödsstöten för butiken.

Torsdagens öppethållande innebar att kunderna kom till en butik vars hyllor i mångt och mycket gapade tomma.

De senaste veckornas utförsäljning har gjort rent hus.

Det var inte precis någon glädjens dag när personalen kom till sitt jobb och till det sista arbetspasset och närkontakten med

kunderna.

- Det känns jobbigt, kommenterade Tina Svensson, en av sammanlagt sex som nu går ut i arbetslöshet.

Karin Pettersson, 82 fick skjuts av sin son Leif Folkesson.

- Hur blir det nu för oss äldre, undrade Karin. Kommer hemtjänsten att handla åt oss?

- Särskilt för de äldre blir det tufft, summerar Leif nuvarande läge.

I och med att butiken nu stänger försvinner också servicen för apotek, systembolag och Svenska Spel.

Karin Lingdell bor och arbetar i Näsviken. Hon funderar över framtiden.

- Det blir till att planera och storhandla på annan ort. Sorgligt.

Kooperationen har liksom hört till Näsviken och brukssamhället i alla år. Karin Svensson minns när gamla konsumfastigheten

skulle rivas och flytten då gick till Vivo som skulle läggas ned.

- Det var för 14 år sen. Då var allt så ljust. Ingen kunde väl tänka sig en sån här utveckling.

Några glädjeyttringar är svåra att finna bland såväl personal som kunder.

I personalrummet står tårtorna och chokladaskarna och väntar. Det är kunder som på detta sätt velat tacka och visa sin

uppskattning till personalen som orkat med allt.

Sista godispåsen

Lilla Aurora Eriksson fyller sin påse med lördagsgodis för sista gången. Hon vinkar farväl till flickorna i kassan.

I den enda kyldisken som är igång återfinns en mängd burkar surströmming. Priset är nedsatt med 50 procent.

Återstående varulager är inte stort när klockan slår 18 denna sista dag.

Redan innan öppningsdags monterades den utvändiga konsumskylten ned. Det är Roger Eriksson från Sala som utför arbetet.

Och han konstaterar resignerat:

- Bara i år har jag varit med om att ta ned skylten vid minst tio landsortsbutiker.

Birgit Fors, tidigare trogen kund gör ett sista besök. Ruskar på huvudet och går vidare.

- Eländes eländes elände......

DEL 2 I HISTORIEN OM KONSUM NÄSVIKEN

Emad Ali stänger Centrumkiosken och flyttar all sin verksamhet till gamla Konsumbutiken.

Nedlagda Konsumbutiken i Näsviken väcks till liv.

Stor glädje bland ortsborna.

Nu är ögonblicket nära till att Näsviken återfår sin livsmedelsbutik. Centrumkioskens ägare, Emad Ali flyttar all sin verksamhet till gamla Konsum. Månadsskiftet mars-april sker öppning.

Det här är ett besked som är efterlängtat i det gamla brukssamhället.

Senhösten 2004 stängdes Konsumbutiken för gott. Med ljus och lykta hade det då sökts efterträdare.

Emad Ali har visat intresse för fastigheten sedan dess. Och från den 1 mars är han ägare av fastigheten.

Tillträdet innebär att satsningen på ett återöppnande av livsmedelsaffären på allvar kan igångsättas.

- Verksamheten kommer troligen att dra igång till den 1 april, kommenterar en nöjd Emad Ali vilken flyttar all sin verksamhet från Centrumkiosken till den egna fastigheten. Det innebär att i forna Konsums källare blir det en spelhörna då han är ombud för Svenska Spel.

Det mest troliga är att avtal skrivs inom de närmaste dagarna med Tempo-kedjan. En livsmedelsbutik ses som a och o i ett samhälle som Näsviken. Här finns många äldre som vill göra sina egna inköp. Men också barnfamiljer..

För Emad Ali igångsättes nu en intensiv period. Butiken ska utrustas och fyllas med varor. Om möjligt ska också ett mindre café byggas upp vid spelhörnan i källaren.

- Jag tror på Näsviken! förklarar en nöjd Emad Ali.

Nu är Tempoepoken slut och butiken heter Näsvikens Livs. Ali, Emad Shahab bedriver i dag handel med livsmedel, tobak, tidningar, konfektyr, spel och lotter, han har postservice och annan verksamhet.

Mina arbetskamrater under konsumtiden i Coop, hette eller kallades för, Folke "Kulo" Jonsson, Evert Malm,

Henning "Hempa" Bergström, Henry "Pinnen" Jonsson, Tilda Lindström, Sven Åslund, Einar Swan, Kalle Bengtsson,

Tage Jonsson senare chef i Norrbo, Ingvar Sjöström, Karl-Erik (Kejen) Jonsson chef i Hamre, Yngve Olsson senare chef för

Domus i Hudiksvall, Alma Sundell en tid chef i Byberg och många många andra arbetskamrater.

Handelsföreståndaren hette då jag började Sven Åslund sedan när självbetjäningsbutiken kom till var

Sven Westling "guden" i konsum.

Några andra som jag kommer ihåg namnen på var Åke Hedblom, Karl-Erik Nordin, Hemming Backman.

Handelsföreningens chef var Gunnar Signell och hans sekreterare Vera Eriksson.