KONSUM NÄSVIKEN HISTORIK.

 

Året var 1954 den 15 februari när jag gick till jobbet, min första arbetsdag i mitt 14-åriga liv, jag visste då inte att det skulle bli ett 50-årigt arbetsliv, med många roliga minnen och mycket jäkelskap. Nervöst ger jag mig iväg hemifrån visslande på den "sjasmelodi" jag tränat in, alla "sjasar" måste kunna vissla sin egen melodi, jag skulle nämligen börja som springpojke i Näsvikens Cooperativa Handelsförening. Det är en klar kall morgon...

 

KONSUMENTERNA SLUTER SIG SAMMAN

Konsumentkooperationen har en lång, innehållsrik och spännande historia. Det första kooperativa företaget i Sverige startade 1850 i Örsundsbro. Idéerna kom från England, där föreningen i Rochdale hade inlett sin verksamhet 1844. Den kooperativa utvecklingen i Sverige tog fart i slutet av 1800-talet. Kooperativa Förbundet (KF) bildades 1899.

Varför slöt konsumenterna sig samman och bildade föreningar som medlemmarna själv skulle finansiera. Orsaken står klar, då man betraktar de hårda och torftiga förhållanden, i vilka folkets breda lager den tiden tvingades leva. Man möter den grå massfattigdomen med slit, låga löner, svält och otrygghet. Undra på att dessa människor sökte efter möjligheter att förbättra sin ställning. Erfarenheten hade lärt dem, att den enskildes krafter ej räckte till. Men de var på det klara med, att många var för sig svaga krafter förenade bli starka. Så slöt de sig samman. Folkrörelserna växte fram.

 

HÖGRE LÖNER-LÄGRE PRISER

Två folkrörelser, fackföreningsrörelsen och konsumentkooperationen tar sig an småfolkets ekonomiska problem. De fackliga organisationer såg som sin främsta uppgift att höja lönerna och de kooperativa föreningarna att gör denna inkomst så dryg som möjligt genom att förbilliga varuanskaffningen. Konsumenterna skulle själv ta hand om produktionen för att befria sig från den extrabeskattning, som de var utsatta för genom höga priser och många gånger dåliga varor. På den tiden florerade också en utbredd kredithandel, som ofta bragde människorna i ett tillstånd av olidlig ekonomisk ofrihet.

 

FÖRSTA KONSUMFÖRENINGEN "UNION"

"Union" kom den att kallas Näsvikens första konsumförening bildad 1907-10-20 i Näsviken, affären fanns i Nordströmska huset i Böle, senare gästgivargård och pensionat.

Det var smålänningen Carl Gustafsson, rättare vid bruket i Näsviken som var den drivande kraften för en kooperativ butik, men det var inte lätt att driva en butik kooperativt på den här tiden, grossisterna vägrade sälja till ett kooperativ, påhejade av många handlare speciellt Värmlänningar som redan fanns på orten. En firma tog ingen hänsyn till Värmlänningarnas vägran att sälja det var "Berg och Hallgren" som därmed blev första leverantör till "Unionen". Insatsen var 10 kronor, som var flera dagsinkomster på den tiden.

Med ett litet startkapital kunde så den första affären öppnas. Första föreståndaren var en Skogsberg från Sandviken och biträdet Johan Trolin Övernäs

Däremot hade konstigt nog kooperativa stöd av brukspatron Rasch som hade upplåtit mark till bönderna i omkringliggande byar för att kunna bygga ett mejeri i Näsviken.

Han gjorde det med förbehållet att föreningen "Union" fick en större lokal i detta mejeribygge mot en arrendeavgift .

På korten ser man mejeridelen i huset.

 

1909 när bygget var klart flyttade Union in där.

Denna lokal använde "Union" och konsum ända till 1990 föreståndare var A. Pettersson sedan kom J Bergstrand.

 

Under krigsåren var det svårt att få varor, ransoneringskort bidrog också till minskad försäljning, olika surrogat köptes in de visade sig dyra och svårsålda, så det gick inte bättre än att kooperativa fick begära sig i likvidation 1918. "Union" gick i konkurs 1919-05-26.

 

Men idèn om ett kooperativ dog aldrig, intresserade personer i Näsviken slog sig samman och bildade en ny förening Näsvikens Handelsförening redan samma år som, "Union" upphört. Tre nya eldsjälar tog vid där Gustafsson slutade. Det var verkmästare vid Forsså bruk Anders Lundkvist, 36-år, Carl Henriksson och rättaren vid Forsså bruk Johan Eriksson, 38-år, som övertalade folk i Näsviken att köpa andelar i en ny konsumförening för etthundra kronor styck. År 1919 fanns så många andelar tecknade så man beslutade att då köra igång igen. Johan Martin Pettersson en 36-årig yngling blev den första Handelsföreståndaren, han kom från Hälsingtuna gift med 42-åriga Johanna Haglund kommen från Öregrund.

På denna bild inskannad från skriften 40-år i samverkan-därav bildens kvaliten-med pionjärerna framför Näsvikens Handelsförenings nyöppnade butik som öppnade 1919-07-14. Personerna på bilden är från vänster: August Åkerblom, styrelseledamot 1925-1929, Anders Lundqvist, 1919-1933, Lars Nilsson, 1925-1929, samt längst till höger Carl Henriksson, styrelseledamot 1919-1957.

Det var sju män som kom att ingå i den första styrelsen, förutom de två nämnda Anders Lundqvist och Carl Henriksson var det Axel Nilsson, 1919-1921, Johan Eriksson, 1919-1925, Albert Pettersson 1919-1925, Herman Iversen, 1919-1926 och Arvid Öhgren, 1919-1924.

 

 

EN TORFTIG BÖRJAN

STRÖMMINGSLÅDAN VAR DEN FÖRSTA BUTIKEN

I styrelsens berättelse för 1928 får vi veta att föreningens första framträdande som varuförmedlare bestod i att föreningen tog hem en låda strömming till försäljning innan någon butik öppnats. Man kan säga att Strömmingslådan var den allra första butiken.

Strömmingslådorna hade dock sin ekonomiska betydelse för ett företag som startade med två tomma händer. Redan den 14 juli 1919 hade man samlat in över fyra tusen kronor i insatskapital, med detta och den vinst strömmingslådorna givit öppnade man den dagen butik.

Att köpa och sälja skulle vara utan kredit. Det kom att visa sig att den nya föreningen blev bestående. Redan första året hade 67 medlemmar anslutit sig till föreningen som då kunde visa en omsättning på dryga 68.597:-

Den nya logon för butiken kom att se ut som på bilden ovan.

Den första föreningsledaren i Näsvikens Handelsförening u.p.a. var 22-årige Martin Valdemar Jansson, 1919-1924, som tidigare varit bodbiträde åt Janne Ellström denne Jansson var gift med skollärarinnan Gerda Elisabet Persson från Söderala de får en son 1922 Harald Gustav. Sedan kommer Knut Olsén 1925-1933, Gunnar Signell, 1932-1954, Hilding Schüssler, 1955-1974, Alf Forslund, 1974-

Intresset och framgången gjorde att 10 år efter starten 1928 var medlemsantalet 416 och omsättningen 316.143:- Återbäringen och överskott var 16.589:- det gav en snittåterbäring per medlem på 39 kronor och 87 öre

 

KRIGSÅREN

Nu kom 1939 ett nytt världskrig som trots att Sverige inte var inblandat ändå förde med sig besvärligheter såsom restriktioner och ransoneringskort.

Det var mycket extra arbete med ransoneringskorten som skulle klippas ur och redovisas, så sent som 1948-49 då jag började i andra eller om det var tredje klass då skolan fick sin första barnbespisning-före det hade vi matsäck med till skolan i en unikabox- fick vi ta med ransoneringskort på socker, hårt bröd och choklad till skolbarnbespisningen.

När jag sitter här och arbetar på denna konsumhistorik får jag ett trevligt mail av Lars Englund, så här skriver han. "Häromdagen gick jag igenom ett kuvert med en massa gamla ransoneringskort från morfar. Märkligt nog hittade jag ett inköpskort B Kaffe och Te för Lindström Martin, Övernäs, Näsviken"

 

Lars morfar var Cykelreparatör, Anton Berglund, Övernäs, Näsviken. Förmodligen har min pappa bytt några kort med Anton eller gett korten som betalning för någon cykelreparation. Vi hade en släkting i Amerika som regelbundet skickade oss kaffe i plåtburk och te så därför var säkert dessa kuponger över/se bilden ovan.

Man behövde även kupong eller bevis på inköpsrätt av jordbruksförnödigheter om man hade jordbruk, nedan ser du ett sådant bevis.

MEJERIET LÄGGS NER

Mejeriet lades ner 1947 och då övertog handelsföreningen fastigheten och byggde senare om till självbetjäningsbutik.

Senare skulle filialer till handelsföreningen komma att byggas i Lund Sörforsa och i Norrbo sedemera också i Gammelsträng där det blev en mindre butik, också i Hamre och Byberg byggdes filialer. År 1927 hade butik öppnats i Sörforsa och 1929 även i Hamre. År 1941-10-10 öppnades butik även i Byberg som då blev föreningens sjätte butik.

På bilden ovan som Lars Englund välvilligt ställt till förfogande är alla sex butikerna utmärkta. När alla butikerna var i gång 1942 hade den sammanlagda omsättningen kommit upp till 697.605:- och medlemsantalet var 871. Återbäringen och överskott var 33.050:- det gav en snittåterbäring per medlem på 37 kronor och 94 öre.

Resultaträkningen för 1946 visade att föreningen för första gången, hade överskridit en milion i omsättning 1.085.401:- samt att föreningen, hade 940 medlemmar varav i Norrbo 39. Återbäringen och överskott var 45.226:- det gav en snittåterbäring per medlem på 48 kronor och 11öre.

 

På bilden en kvittolåda som man sparade kassakvitton i för att senare lämna in och få återbäring på, även denna bild från Lars Englund. Tack!!!

ÅRET VAR 1954-02-15

 

.......det gnisslar i snön när jag går för att börja i Näsvikens Cooperativa Handelsförening som en gång i begynnelsen kallades "Union" detta förpliktigar. Jag ska börja som "sjas" springpojk.

Med många tankar surrande i mitt 14-åriga huvud, står jag där utanför "Unionen".

Vad ska jag säga? Hur ska jag göra?

- Bocka och ta i hand, sa hon, mor min.

- Svär inte, var rådet från far.

 

Väl framme vid "Unionens" kontor tar jag mod till mig, knackar på och kliver in på kontoret, efter ett barskt, kom in. Jag håller nyinköpta "sjaskepsen" hårt i handen och bockar, den största bock jag någonsin gjort. I ögonvrån ser jag sekreterare Vera Eriksson granska mig från topp till tå.

Duger jag?

- God dag! klämmer jag fram.

-Tystnad.

-Hördes det, tänkte jag, när svaret inte kommer ögonblickligen, men behöver inte ängslas länge för från kontorsstolen hörs ett barskt.

- God dag!

Signell hette han basrösten CHEFEN.

- Välkommen! Sätt på dig kepsen pojk och anmäl dig till Sven Åslund handelsföreståndaren så du kommer i gång med jobbet.

Det var allt.

Välkommen! Pojk.

Mycket att bli nervös för.

 

Näsviken`s Cooperativa Handelsförening u.p.a. (c.o.o.p) kom att bli min första arbetsgivare, då med en manuell enhet som sålde taggtråd, fotogen, bensin, cement, rör, porslin, hästskor, hästskobrodd, tyger, livsmedel och allt man kan tänka sig behöva för sitt uppehälle.

Det kunde ta två timmar att expediera en kund, hade man "otur" att få en storbonde från Dalen som månadshandlade kunde det ta ännu längre tid.

En sanning med modifikation var att Coopera, enligt stadgarna skulle bedriva kontanthandel men när storbönderna kom och handlade utsäde, gödning, hösträng, hästskor och mat så skrevs det upp och betalades en 3-4 månader efter köpet, även "storheterna" Halvorsen, Price, Burchart, Phils m.fl handlade på bok och det kunde ta upp till ett år innan det betalades, under tiden hade de sina pengar på bank och fick på den tiden bra ränta på pengarna, detta skedde med Sven Åslund och Signells bockande och medgivande. Klassskillnaderna var kanske större då än nu?

 

Mycket av varorna skulle hämtas från Järnvägsstationen där Handelsföreningen hyrde ett magasin, eller så fick man hämta alun från källaren, fotogen från ett bås på gårdsplan där bilolja också förvarades, melass ute från en magasinsbrygga, vintertid trögflytande oljig gegga, sill från källaren, sirap i 25 kilos dunkar som skulle hällas upp i kanske en glasburk på 5 dl. Hade man riktig otur så hade "bonn" sin T-Ford som han åkte i då skulle den också tankas.

Bensinen pumpades upp för hand i en pump med glasbehållare, den satt överst på den höga bensinpumpen ute på gården - där fotogen och oljebåset stod - den var graderad med liter, ville kunden ha fyrtio liter bensin pumpade man tills glasbehållaren visade på fyrtio liter och sedan fyllde man på bilens bensintank. Inte undra på att det tog lång tid att expediera en kund.

 

Den andra ledamoten (på bilden ovan) vi pratat med i anledning av jubiléet, skrivs det i minnesfoldern, är Albert Pettersson, styrelseledamot 1919-1925 därav ordförande 1920-1924. På första frågan om, varför han gick med i arbetet för att bilda ny förening, framhåller han: "Vi voro besjälade av en brinnande tro på de kooperativa idéerna." I det sammanhanget nämner han Anders Lundqvist, styrelseledamot 1919-1933. "Han var nog den mest eldiga bland oss, och han var i viss utsträckning den som drev på." "Anledningen till att vi kom i gång så snart var främst den att det fanns andra, som var intresserade av "Unions" försäljningslokal. Och vi andra medvetna om, att skulle någon annan komma in där, skulle det bli svårt att få till en förening igen." "Svårigheter fanns givetvis, men egentligen gick det väldigt bra att komma igång, och sedan med för den delen."

"På tal om första butiken "strömmingslådan", (säger Pettersson) så kommer jag ihåg, att den försäljningen gick så bra, och så hårt åt den enskilda handeln, att hustrun till en handlare sa: "Snart måste vi nog flytta till Klockarsvedja" (fattighuset).

1934 hade konsum en Volvo lastbil X 2487 registrerad på Näsvikens handelsförening u.p.a.

 

SJÄLVSÄLJNINGSEPOKEN I MITTEN PÅ 1950-TALET

Tid för många långa fikaraster. Foto: Hugo Martinsson.

 

Någon klok person i hierarkin kommer på den geniala idén att kunden själv får göra arbetet med varuplockningen, gör det själv kund principen kommer som en stormvind på femtio och sextiotalet och Näsvikens Cooperativa Handelsförenings anrika namn går i graven, nu ska det heta bara Konsum Näsviken.

Omställning från att ha varit butiksexpeditör till att bli varuupplockare och packare känns lite ovant.

Det mesta arbete sker nu i källaren med att stämpla påsar med en gummistämpel så kunden kan se vad påsen innehåller och vad vikten är, ex. strösocker ett kilo, bitsocker ett kilo, torkad blandad frukt femhundra gram, vi fyller i påsarna med varor och viker sedan ihop dem snyggt och fint.

Det fanns inte fabrikspackade varor i någon högre utsträckning ännu, snabbköpets idé låg ännu i sin linda men det skulle snart explodera, med olika färdigpackade utbud från fabrikanterna.

Nya varor kommer, de första chipsen som vi fick in, var en helt osäljbar produkt och drogs in kort efter att de börjat säljas, de var svårsålda. Nu tyvärr en storprodukt. Folk kommer nu att drabba av galna chips sjukan efter det att giftet akryllamid hittats i chipsen.

Första påsarna med potatismos kommer också, även de är svåra att sälja. Cirkelkaffet kommer först i paket som man malde i butiken sedan färdigmalet i paket, sedan i plåtburk.

 

När jag sitter här i tvåtusentalets början och tänker tillbaka så kan man ju fundera på hur fort det ändå kunde gå för vissa branscher att ställa om till självbetjäningsprincipen. Petrolium branschen var kanske den snabbaste, tanka själv, kolla oljan själv, betala själv.

När andra branscher, ännu efter femtio år står kvar och stampar på samma ställe, tänker då på till exempel Systembolaget som har kvar manuell försäljning på de flesta ställena, även Posten var sen med självbetjäning av paket, kuvert, kort och annan rekvisita.

Bankerna har nu efter femtio år kommit på självförsäljnings principen med automater för insättning, uttag och betalning av räkningar.

När får vi se den första tandläkare, doktor eller kirurg som inför självbetjäning. Borra själv! Operera själv! Undersök själv! Utopi kanske? Inte.

Snart kan man framför en dataskärm göra det mesta själv, att pillra bort ett bråck eller en halsmandel klaras säkert bra av patienten själv. När man har färdigopererat sig själv är det bara att ta fram kontokoden knappa in numret i datorn så är operationen betald och klar.

Betalas ska det fast man gjort jobbet själv.

Snabbköpen är i alla fall här för att stanna och utvecklas. Nästa steg i rationaliseringen är datorstyrda butiker där du knappar in de varor som du vill ha, via internet eller i butiken, så hämtas varorna av robotar till kassan, där din kod på betalkortet har registreras och med ett fingeravtryck legitimerar du dig snabbt, sedan är det bara att ta kassen och åka hem.

Vill man inte göra sig besvär att åka till butiken så kommer dagens "sjasar" hem till dig med varorna, direkt levererade med bil. När du hör "sjasmelodin" spelas upp i bilens högtalarsystem är det bara att gå till porten och hämta de beställda varorna om du inte har tilläggstjänst, då får du varorna inplockade i kylskåp och frys.

 

RATIONALISERINGARNA BÖRJAR

Under tiden därefter rationaliserades butikerna Hamre och Byberg bort och det blev även fallet med butiken i Gammelsträng 1959-04-30 härmed hade Näsvikens Handelsförening en butik i Norrbo och två i Forsa nämligen huvudbutiken i Näsviken och butiken i Sörforsa.

 

Även självsäljningschefen försöker rationalisera.

SVEN WESTLINGS RATIONALISERING!

 

Tisdag morgon inte vilken tisdag morgon som helst utan fetisdagsmorgon, detta innebär att massor av semlor ska hämtas hos Bagare Åslund. Jag "springsjasen", med "sjascykeln" som har pakethållare både bak och fram, grön, med Näsvikens Handelsförening skrivet på den breda ramen, trampar jag i väg för att hämta de tjugo lådorna med semlor.

Hos bagare Erik Åslund får vi det obligatoriska winerbrödet specialgjort till oss med extra mycket sylt och florsocker, alltid lika uppskattat av oss "springsjasar".

Jag lastar semlelådorna på cykelns frampakethållare och åker i väg, man får titta "runt" lådorna för att se åt vilket håll man kör, med vana och bra balanssinne går färden från bagare Åslund till Handelsföreningen bra, ställer upp cykeln och går in för att få hjälp att bära in lådorna, Kulo, Malmen, och Tage brukar hjälpa till, fem lådor var är lagom att bära av denna ömtåliga delikatess.

Rationalisering ryter Affärsföreståndare Westling, fyra man att bära några lådor med semlor när det räcker med två man, en bär bak och en fram, tycker Westling. Jag och Affärsföreståndare Westling går ut till Handelsföreningens cykel för att rationalisera. Westling tar tag i den nittonde lådan uppifrån jag den tjugonde lådan nu lyfter vi lådorna, skriker Westling, att lyfta tjugo lådor när en håller i den nittonde kan bara sluta på ett sätt.

Krasch, katastrof!

Semlorna i en enda röra på backen Westling hållande den nittonde lådan i handen väsande, Arne åk tillbaka till bagare Åslund, ta med fem liter grädde så han får göra "nya" semlor. När jag och semlorna kommer tillbaka till bagaren borstar Åslund av semlorna så gott det går från sand o grus, vispar grädden och gör semlorna så fin som det nu går med tjugo tippade lådor semlor.

Åter till Handelsföreningen, på bron står Kulo, Malmen och Tage de tar fem lådor semlor var och bär in till bröddisken. Westling hörs ute på kontoret någonstans irriterat morra, rationalisering, rationalisering, det måste rationaliseras.

 

Sensmoral.

Av detta kan man lära, att det inte går att bära, tjugo lådor semlor, utan att rationalisering lära.

 

1960 hade konsum en Ford lastbil 1958 X 3231 registrerad på Näsvikens Handelsförening Näsviken, Einar Svahn var chaufför på denna bil åt konsum, det hade kanske varit bättre att han hämtat semlorna med lastbilen

 

FUSIONERNA BÖRJAN PÅ SLUTET

Utvecklingen mot stordrift inom svenskt näringsliv medförde att man inom kooperationen diskuterade föreningsstrukturen. Det diskuterades ett förslag om endast en förening inom regionen alltså endast en förening i hela länet. Slutligen blev resultatet att fem föreningar i Hälsingland fusionerades med länsföreningen Alfa, Gävle. Detta skedde 1966.

Näsvikens Handelsförening kom att fusioneras med Iggesunds föreningen vars medlemsmöte hade diskuterade förslaget att fusioneras med länsföreningen Alfa, Gävle, under 1965 och avvisade det. I februari 1968 skrevs fusionsavtal mellan Näsvikens Handelsförening och Iggesunds Konsumtionsförening. Fusionen med Iggesunds föreningen trädde i kraft 1969-01-01. Föreningen i Näsviken hade just då avslutat sitt 50:de verksamhetsår.

 

Norrbo en av de tre butiker som utgör tredje distriktet som utgöres av det forna Näsvikens Handelsförening vilket distrikt vid 1985 års slut hade 1125 medlemmar och en sammanlagd omsättning av i runda tal 15.880.000 - varav omsättningen i Norrbo butiken var 3.733.900:-

 

Iggesunds föreningen hade förutom de tre nämnda butikerna ytterligare två självbetjäningsbutiker Enånger och Lindefallet, samt den stora varuhallen i Iggesunds brukssamhälle. Den senare omsatte 1985 ensam 19.277.000:- föreningens totala omsättning uppgick till 43.330.900:- varav 8.170.780:- utgöres av mervärdesskatt. Med ett medlemsantal av 3.105 st. och har i medeltal 49 st. anställda för denna varuförmedling.

 

Vivoaffären i Näsviken lades ner 1990 och konsum köpte affären, flyttade ur sin gamla trånga och omorderna fastighet och inrättade sig i f.d.Vivos butik. Iggesunds och Söderhamns konsumtionsföreningar går samman,och bildar Söderhamns Konsumtionsförening år 1992, vilket år även butikerna i Sörforsa och Norrbo avvecklas. Detta innebär delvis att butiken i Näsviken ökar sin omsättning.
År 1993 lägger posten ner sin verksamhet i postlokalerna,och konsum tar hand om posthanteringen,med post i butik.

Från och med 1997-01-01 går Söderhamns konsumtionsförening samman
med K.F. SVEA, vilket de förtroendevalda mötte med bävan, men på grund av föreningens ekonomi måste rösta ja till. En uppfattning som snart nog måste ändras på, enär enligt personalen, allt fungerar bättre nu och varupriserna kraftigt reducerats, samt försäljningen ökat förvånansvärt mycket.

 

KONSUMBUTIKEN NÄSVIKEN 90 ÅR.

Måndag 20 oktober 1997 fyllde konsumbutiken, nu kallad GRÖNA KONSUM i Näsviken 90 år, jubileet inleddes med att över 300 kunder bjöds på kaffe och tårta, och sedan fortsatte firandet med olika inslag varje veckodag för att kulminera med supè och dans på lördagskvällen. I sanning ett jubileum som uppskattades av medlemmarna.

Sedemera skulle konsum komma att införa det mer nordiskt klingande coop och därmed är cirkeln sluten, ni kommer väl ihåg när jag stod med darrande knän för att börja mitt första arbete i det som då hette Näsviken`s Cooperativa Handelsförening u.p.a. (coop), nog är det förunderligt.

 

STÄNGT TORSDAG 28 OKTOBER 2004.

                   

 

NÄSVIKEN AFFÄRN HAR STÄNGT.

Vad händer med det forna brukssamhället? Den ena service-funktionen efter den andra försvinner. Konsum i Näsviken stängt.

Torsdag kväll låstes dörren till Coop Konsums butik i Näsviken. Därmed försvann också samhällets enda renodlade livsmedelsbutik.

Vad fortsättningen blir återstår att se. Intressenter sägs finnas. Men ett övertagande lär dröja. Tidigare förhandlingar har gått i stöpet. Näsvikenborna är nu oroliga för att det här var dödsstöten för butiken.

Torsdagens öppethållande innebar att kunderna kom till en butik vars hyllor i mångt och mycket gapade tomma. De senaste veckornas utförsäljning har gjort rent hus.

 

Det var inte precis någon glädjens dag när personalen kom till sitt jobb och till det sista arbetspasset och närkontakten med kunderna.

- Det känns jobbigt, kommenterade Tina Svensson, en av sammanlagt sex som nu går ut i arbetslöshet.

Karin Pettersson, 82 fick skjuts av sin son Leif Folkesson.

- Hur blir det nu för oss äldre, undrade Karin. Kommer hemtjänsten att handla åt oss?

- Särskilt för de äldre blir det tufft, summerar Leif nuvarande läge.

I och med att butiken nu stänger försvinner också servicen för apotek, systembolag och Svenska Spel.

Karin Lingdell bor och arbetar i Näsviken. Hon funderar över framtiden.

- Det blir till att planera och storhandla på annan ort. Sorgligt.

Kooperationen har liksom hört till Näsviken och brukssamhället i alla år. Karin Svensson minns när gamla konsumfastigheten skulle rivas och flytten då gick till Vivo som skulle läggas ned.

- Det var för 14 år sen. Då var allt så ljust. Ingen kunde väl tänka sig en sån här utveckling.

Några glädjeyttringar är svåra att finna bland såväl personal som kunder.

I personalrummet står tårtorna och chokladaskarna och väntar. Det är kunder som på detta sätt velat tacka och visa sin uppskattning till personalen som orkat med allt.

 

Sista godispåsen

Lilla Aurora Eriksson fyller sin påse med lördagsgodis för sista gången. Hon vinkar farväl till flickorna i kassan.

I den enda kyldisken som är igång återfinns en mängd burkar surströmming. Priset är nedsatt med 50 procent. Återstående varulager är inte stort när klockan slår 18 denna sista dag.

Redan innan öppningsdags monterades den utvändiga konsumskylten ned. Det är Roger Eriksson från Sala som utför arbetet. Och han konstaterar resignerat:

- Bara i år har jag varit med om att ta ned skylten vid minst tio landsortsbutiker.

Birgit Fors, tidigare trogen kund gör ett sista besök. Ruskar på huvudet och går vidare.

- Eländes eländes elände......

 

DEL 2 I HISTORIEN OM KONSUM NÄSVIKEN

Emad Ali stänger Centrumkiosken och flyttar all sin verksamhet till gamla Konsumbutiken.

Nedlagda Konsumbutiken i Näsviken väcks till liv.

Stor glädje bland ortsborna.

Nu är ögonblicket nära till att Näsviken återfår sin livsmedelsbutik. Centrumkioskens ägare, Emad Ali flyttar all sin verksamhet till gamla Konsum. Månadsskiftet mars-april sker öppning.
Det här är ett besked som är efterlängtat i det gamla brukssamhället.

Senhösten 2004 stängdes Konsumbutiken för gott. Med ljus och lykta hade det då sökts efterträdare.
Emad Ali har visat intresse för fastigheten sedan dess. Och från den 1 mars är han ägare av fastigheten.

Tillträdet innebär att satsningen på ett återöppnande av livsmedelsaffären på allvar kan igångsättas.

- Verksamheten kommer troligen att dra igång till den 1 april, kommenterar en nöjd Emad Ali vilken flyttar all sin verksamhet från Centrumkiosken till den egna fastigheten. Det innebär att i forna Konsums källare blir det en spelhörna då han är ombud för Svenska Spel.

Det mest troliga är att avtal skrivs inom de närmaste dagarna med Tempo-kedjan. En livsmedelsbutik ses som a och o i ett samhälle som Näsviken. Här finns många äldre som vill göra sina egna inköp. Men också barnfamiljer..
För Emad Ali igångsättes nu en intensiv period. Butiken ska utrustas och fyllas med varor. Om möjligt ska också ett mindre café byggas upp vid spelhörnan i källaren.
- Jag tror på Näsviken! förklarar en nöjd Emad Ali.

Nu är Tempoepoken slut och butiken heter Näsvikens Livs. Ali, Emad Shahab bedriver i dag handel med livsmedel, tobak, tidningar, konfektyr, spel och lotter, han har postservice och annan verksamhet.

 

Mina arbetskamrater under konsumtiden i Coop, hette eller kallades för, Folke "Kulo" Jonsson, Evert Malm, Henning "Hempa" Bergström, Henry "Pinnen" Jonsson, Tilda Lindström, Sven Åslund, Einar Swan, Kalle Bengtsson, Tage Jonsson senare chef i Norrbo, Ingvar Sjöström, Karl-Erik (Kejen) Jonsson chef i Hamre, Yngve Olsson senare chef för Domus i Hudiksvall, Alma Sundell en tid chef i Byberg och många många andra arbetskamrater.

 

Handelsföreståndaren hette då jag började Sven Åslund sedan när självbetjäningsbutiken kom till var Sven Westling "guden" i konsum. Några andra som jag kommer ihåg namnen på var Åke Hedblom, Karl-Erik Nordin, Hemming Backman.

Handelsföreningens chef var Gunnar Signell och hans sekreterare Vera Eriksson.

 

Ny Handelsföreningens chef 1955 blev Hilding Schüssler (se bild) som jag skulle ha mest att göra med, bridgespelare med magsår, kunnande och sparsamhet som de största meriterna.

Gunnar Signell hade en Chevrolet X 3076 registrerad på Handelsföreståndare G. Signell Näsviken

 

Denna konsumberättelse har kommit till tack vare många olika instanser och personliga upplevelser.

Gustav Fagerströms nerskrivna upplevelser, Berndt Sjöström, Hudiksvalls Tidningen, Lars Englund, Martin Lindström, Arthur Bengtsson, Albin Gunsth, KF,s historiska arkiv genom arkivarie, Yvonne Wihnblad som välvilligt sänt mig de matrial som fanns arkiverat om konsum Näsviken och Norrbo. Tack Yvonne.

 

I och med nedläggningen i Näsviken så är denna epok med Norrbo föreningen, "Union", Näsvikens Handelsförening, Byberg, Hamre, Forsa, senare filialerna till Näsvikens Handelsförening i Gammelsträng och Hålsjö slut efter 100 år, 1904 då troligtvis Norrbobutiken öppnade till 2004 då Konsum i Näsviken lades ner. Sorry!!!

 

 

 

 

 

 

 

Vad kan vara bättre än att sluta med pionjär Albert Petterssons reflextion.

 

"Om kooperationen skulle upphöra, då blir det synd om människorna...."

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka till toppen av sidan.