LAPP-KAFFETÅREN MED REN. Våra släktingar i Värmland lärde oss att äta kaffeost och vad vore

sidan Kaffeosten utan musik, Ingrid valde Nils Bertil Dahlander med låten Livet i Finns

Detta hände 1954 då min chefs hustru, hade fyllt 60-år, jag arbetade då i Konsum Näsviken uppe i en

norrländsk by, affärschefen med fru som nyligen flyttat hit, tillhörde väl den finare kategorin av folk,

vi norrlänningar var väl inte så belevade och hade inte varit med i de fina sällskapens rum.

Affärschefen Hilding Schussler som kom från de fina kvarteren i Stockholm hade börjat tjäna ut som

chef så när konsumföreningen i Stockholm började expandera och med det fick nya tankar om

affärschefskvaliteér blev han ”över” och fick söka sig tjänst längre norrut för att överhuvud taget få

nytt arbete, de sista åren till pension.

Affärschefsparet med dotter Marianne hade bara varit i norrland en månad då chefsfrun

Axie fyllde 60-år.

Vi samlade ihop till en fin bit torkat renkött av finaste kvalité och en påse med kaffeost

införskaffades för att de skulle få smaka på några av de härligaste och ljuvligaste

norrlandsspecialiteter som finns.

Kaffeosten var gjort av renmjölk, som ostkaka, man skar den i tärningar lite större än en sockerbit,

lade dem i starkt svart och lite saltat kaffe, detta tillsammans med en torkad renköttsbit var

delikatess för oss norrlänningar.

Tilläggas ska att när man åt av kaffeosten sedan den blötts upp i kaffet så ”gnisslade” det mellan

tänderna när man åt av den.

Vi tog med presenterna och efter dagens slut gick vi upp till paret för att gratulera, de bodde som

brukligt var upptill på Konsum.

De tog fint emot oss med varma handen och behjälpte oss av med ytterplaggen i korridoren.

Vi fick sätta oss i salongen vid fina vitduksdukade kaffebordet, med servetter, blomdekorationer

och granna kakor, tända ljus ingick ju också i attributen.

Kaffe serveras och när det ska tas sockerbit ligger där en konstig manick som om man tryckte på

översidan öppnades det en gripklo i nedre delen för att fånga upp sockerbiten med, Erik Sundberg

blir först till sockret han tar manicken och med den fångar han en sockerbit, sätter ner manicken

med socker och allt i koppen och börjar röra om då kommer han på att ”tusan” tången ska väl tillbaka

i skålen så de andra också kan fånga upp en bit när han så till slut lyckas få bort biten från tången

och lägger tillbaka den i skålen så färgas alla de andra sockerbitarna ljus-brun av kaffet, för svart

var det inte, Stockholmskaffet.

Fina tanten ser lite bedrövad ut där hon sitter med sin kaffekopp fint hållen med tummen

och ringfingret, medan lillfingret pekar rakt upp i taket.När så den fina tillställningen, med tårta

och sjusorters doppa lider mot sitt slut tar förtetagssamme "Kulo" Folke Jonasson

till orda, gratulerar frun och ber samtidigt affärsparet om tillstånd att koka norrlandskaffe för

att visa dem hur vi gör här uppe, lite förvånat säger hon varsågod till "Kulo", dock lite reserverat.

Han går ut i köket och kokar ett ordentligt starkt kaffe lägger upp morakniven på ett fat bredvid

renköttspresenten, häller ur de ljus-bruna sockerbitarna och i skålen lägger han upp kaffeosten, t

ar med saltströaren och de

stora kaffekopparna till salongen, de nätta små får stå kvar på kaffebordet.

Varsågoda! Säger "Kulo" när han burit in delikatesserna.

Vi norrlänningar hugger in på renköttet och karvar var sin bit gott torkat renkött, dricker  

starkt kaffe till detta, paret ser förundrat på men sedan "Kulo" karvat var sin bit åt dem så provar

de på, man kan se hur de genomlider renköttet  rynkandes på näsan, köttet har en viss viltdjursdoft,

rått torkat som det är,de drar i köttet som om det var av läder och mår nog inte så bra av smakerna

de ger till slut upp med orden, vi åt så mycket kakor.

Till påtåren togs så kaffeosten fram och nedlades i kaffekoppen, sedan åt man den med kaffeskeden

tillsammans med det starka saltade lappkaffet, vi bara myser och det gnisslar i tänderna.

Denna födelsedagsfest berättar nog affärschefsparets barnbarns barn om, än i dag.

   

EN DAG I SONFJÄLLET.

Mejeriföreståndaren i Delsbo Olle Olsson-Käll och Siri Larsson var med och tankarna går till den

vintersemester vi gjorde tillsammans, det var i en av Iggesunds Bruks stugor en bit från Sonfjället

där vi hyrde in oss, det var billigt 75:- för en vecka, men elen fick vi betala dessutom, genom att

stoppa enkronor i en mätare.

En dag när vi åkt upp på fjället med matsäcken lastad i ryggsäcken, soligt och fint väder var det, vi

åker i backen några gånger och har kul.

När vi till slut gör en paus i åkandet och ska fika börjar det att blåsa vi tittar upp på himmelen

och ser att det mulnat på medan vi åkt i backen, utan att vi tänkt på det, vinden tilltar mycket

snabbt och det börjar snöyra.

- Vi måste skynda oss att åka ner ropar vi till varandra i kör.

Olle spänner på sig den tunga ouppätna matsäcken, Ingrid, Siri och jag åker i väg med snön yrande

runt oss, vi ser inte många meter framför oss.

Väl nere väntar vi på att han ska dyka upp, men ingen Olle kommer, vi måste åka uppåt och se efter

vad som hänt säger flickorna, sagt och gjort vi börjar färden upp till fjället igen, spåren upp är

igensnöade så vi åker på måfå.

- Tyst, hör vi Ingrid säga, jag hör något.

- Hjälp! Hjälp! Hörs en bit upp i backen, vi skyndar fram.

- Hjälp! Jag kommer inte upp hörs Olles kvidande, när vi får syn på honom liggande raklång på rygg

med den tunga ryggsäcken djupt nersjunken i snön.

- Jäkla ryggsäck jag kommer inte upp kvider han vidare.

Vi kan inte låta bli att skratta, så hjälplös och förtvivlad som han ser ut, sprattlande med armarna likt

en väderkvarn i Skåne.

Vi sätter igång med att skotta fram Olle, det är inte lätt för han är nästan helt översnögad

och ryggsäcken är tung.

Det slutade lyckligt vi fick till slut upp honom på benen och kunde åka tillbaka till stugan en upplevelse

rikare.

     Siri Linnéa Larsson Hamrén bor nu i en lägenhet i Hudiksvall.
     Gift med Jan Hamrén.

     Robert Hamréns son, handlare i Böle, Näsviken.

     Några synpunkter om sidan:

Janne Hamrén: Siri har just läst en av dina sidor När ni tappade bort Olle
i snöstormen "det kommer jag inte ihåg" men det skulle vara roligt att prata med K-Arne .Men jag hittade inget nr.
Om du vill överraska Siri kan du ringa

Med vänlig hälsning Roberts son Janne Hamrén

KOMMENTAR ARNE: Hej! Siri och Janne kul att ni är inne på hemsidan och läser. jo då Olle åkte omkull sedan blir väl

historien lite förstärkt.
Ingrid hälsar.
Trevlig fortsättning på helgen.

                                                                                           

                                                                    

                                                                    Har du ätit kaffeost i kaffe eller inte, skriv.