LIVET.

Vart tar stigen vägen, den blir smalare och smalare desto längre du färdas på den.

Livet kan liknas vid en stig, det blir också smalare och rinner sakta iväg likt en körsbärslikör som ska silas upp, det rinner sakta ända tills en kärna kommer ner i tratten då stannar det upp tills kärnan blir bortplockad.

Kan vara bra att ha så många kärnor som möjligt men det är kanske bäst att det rinner iväg i måttlig fart.

Livets kärna är skratt, stoj, förståelse, förlåtelse och kärlek tar man bort dessa så rinner livet som körsbärslikören bort i det oändliga rummet.

Med körsbärskärnan kan man själv bestämma om den ska plockas bort eller inte, men skratt, förståelse, förlåtelse och kärlek påverkas av andra i din närhet inte bara att plocka bort.

Livet rinner iväg ibland som en porlande bäck i Norrland eller som en liten lortig vattenpöl av regnvatten som barnet i dig försöker leda bort med en pinne.

 UPPVAKNANDE

Klockan är fyra på morgonen, jag är pensionär, pigg som en mört, det är mörkt som i graven ute, slår på datorn och "arbetar" en stund men får ingen ro i kroppen, får inget gjort, jag vill ut, ut i vårluften, men sitter kvar en stund ändå.

Klockan är halv sex på morgonen, jag är pensionär, fortfarande pigg, det är vår, inte så varmt men skön hög luft, solen står lågt i öster på väg mot en ny dag. Jag sätter mig på verandatrappen, det är tyst inga bilar ännu bara fåglarnas kvitter.

Klockan har hunnit bli sex, jag är pensionär, men det spritter ändå i hela kroppen, det finns ett lugn som längst grusgången sprider sig i min kropp, ett välbefinnande, ett rus av lycka, andas än en gång in den friska vårluften, jag är fri.

Jag börjar bli gammal nu, jag är pensionär, över sjuttio, klockan har hunnit bli sju på morgonen, det spritter fortfarande i kroppen, sitter med en nykokt kopp kaffe i handen och mår bra, filosoferar lite om dagen, veckan som gått.

Men! var det inte i dag som jag skulle arbeta i vår lilla skogsträdgård, då har jag väl inte tid att sitt här, jag är ju pensionär, men ändå, med ett ryck vaknar jag upp där på förstukvisten, kilar in för att tvätta och raka mig göra mig klar, iordning.

När jag ser mig själv i spegeln askgrå i hyn med ringar under ögonen påsar som hänger där, då känner jag tröttheten i kroppen, det har slutat att spritta, småfryser lite, jag är så trött, jag är ju pensionär.