SKOLANSTART  

 

Lite mallig, mycket nervös, kramar jag min mammas hand när vi beger oss till Forså skola för att skriv in mig i första klass. det är skolstart liksom. Med den rutiga finskjortan, hemstickade pullovern, nyinköpta golfbyxorna och kavajen.

Med den nykammade kalufsen, under den obligatoriska kepsen, börjar malligheten kanske ta över lite av nervositeten, men desto längre vi kommer i den som det känns långa, långa sista backen upp mot skolan börjar nog nervositeten ändå få ordentligt övertag.

- Jag vill inte.

- Vi går hem igen, försöker jag med.

- Tyst pojk du skämmer ut oss är svaret som ges.

 

Skolgården ligger där som en stor, stor öken i denna okända värld, i bakgrunden syns den stora falurödmålade skolbyggnaden med vita knutar som ett stort fängelse, jag vill bara bort någonstans, försvinna, uppslukas av jorden.

 

Denna stora okända värld blir inte mindre av att de äldre klasserna står där och mer eller mindre pekar finger åt oss första klassare som kommer, att vi håller våra mammor hårt i handen gör saken inte bättre, att de också gjort samma sak en gång i tiden tycks mer eller mindre bortglömt.

Vi fortsätter in på skolgården och det känns som att gå genom en allé av törnebuskar där mamma resolut banar väg genom att vika törnekvistarna åt sidan, men det syns inget blod på hennes händer så det kanske inte är så farligt ändå.

Välkomna!

Hör jag någon säga när vi kommit till slutet av törneallén.

- Jag ska vara din lärarinna.

- När jag tittar upp ser jag en vithårig gammal kvinna sträcka fram sin gamla knotiga hand, med vårtor på, titta på mig och säga, vad kan en sådan här liten parvel heta då.

- Arne, säger jag väluppfostrat och bockar på huvudet som jag blivit lärd.

 

När jag lite senare sittande i klassrummet för upprop, tittar ut genom fönstret, för att se den allé av törnebuskar som jag nyss trängt mig igenom och den stora öknen, är de till min stora förvåning borta det är bara lekande barn kvar på den lilla skolgården, jag avbryts i mina funderingarm var öknen och törnebuskarna tagit vägen av ett barskt, stå upp.

När vi ställt oss upp kommer vår lärarinna in, jag blundar, häxan tänker jag.

Jag hör en lugn fin röst säga något men jag uppfattar inte vad hon sa, det kan inte vara häxan, tänker jag och öppnar sakta mina ögon igen, vithårig är hon men någon häxa nää det är hon inte.

- God morgon!

- Sitt ner.

- God morgon, säger vi parvlar tillbaka och sätter oss ner i bänkarna.

- Signe Price heter jag, fortsätter hon.

Sedan börjar hon uppropet i snabb takt.

- Börje ja, Håkan ja, Birgit ja,

- Kerstin, tyst som i graven.

- Kerstin försöker lärarinnan igen.

- Sjuk hörs från någon röst långt bak.

- Arne ja, hör jag mig själv säga. Siv ja, Birgitta ja, Henry ja.

 

Så var det klart vi åtta elever som började första klass hade ropats upp för första gången.

- Stå upp!

- Tack för i dag!

Det var allt slut för idag.

 

* Fotnot längre ner på sidan namnen på eleverna från vänster till höger.

 

 

Vi fick med oss ett schema om hur vi skulle gå i skolan de närmaste veckorna och att vi ska ha matsäck med oss de dagar vi går lite längre, någon matbespisning fanns ännu inte, men politikerna hade börjat prata lite smått om att det skulle bli mat i skolan för alla elever och lärare.

Det går några veckor och mamma följer fortfarande med mig till skolan jag liten och vek, rädd för törnebuskarna. Unikaboxen i den ena handen och mamma i den andra.

Mina skolkamrater gick för länge sedan ensamma till skolan.

 

* Namn på eleverna klass 1 Lärare Signe Price Jag längst till vänster, sedan följer Håkan Lidström, trädgårdsmästar dottern Kerstin Andersson, Birgit Malmqvist, Siv Norrby, Birgitta Nordin, slaktarpojken Börje Manfredsson och Henry "Pinnen" Jonsson.

Lätthanterlig klass med endast åtta elever fromma som lamm.

 

Större klasser blir det när två eller tre klasser slås ihop och läraren undervisar två eller tre årgångar samtidigt. Hur kunde de klara av detta och ändå lära eleverna något. Ja det kan man fundera på när idag det finns en lärare för varje ämne och det vete tusan om dagens ungdom är så allmänbildade egenteligen de kan väl det de vill kunna och är intresserad av, de lär sig nog mycket genom TV och vilda spel på datorn.

 

Detta är 3-4 klassen sammanslagna i samma skolsal med samma lärare.

Namn på eleverna klass 3-4 Lärare Greta Nylin.

Från vänster överst Berta xxxxx, Barbro Tjärn, vakant, Birgit Malmqvist, Elvy Schmidt, Birgitta Fagerström, Kerstin Andersson, Berit Hådell, Birgitta Nordin. Mellanraden Gunnar Lindström, Bo Jendel, vakant, Håkan Lidström. Nedre raden Jag, vakant, Sune Schmidt, Rune Sjöblom, Henry "Pinnen" Jonsson, Börje Manfredsson och vakant.

 

Forså skola i Näsviken hade bara upp till 6:e klass så för att gå i 7:an fick vi åka Wasatrafikbuss till Lund, Forsa och där gå sista klassen, vi gick bara till 7:e klass sedan var det en fortsättningskurs som var i ett halvt år, gick i hemkunskap och sedan en skogsvårdskurs.

Lagom skolgång.

 

I detta hus var 7-de klassen stationerad.

 

 

 

 

 

 

 

På bilden ser vi från vänster överst: Lars Ringqvist, jag, Tore Pettersson, Bo Göran Enström, Lars xxxxx, Majvor xxxxx, Birgitta Nordin, Dagny Antonsson, Göran Dalberg, Stig xxxx, xxxx xxxx, Stig Andersson.

Mittersta raden: xxx xxxx, Ellinor Backman, Maud xxxx, Märta xxxx, xxxx xxxxx, Anne Marie Eng, lärarinnan Greta Nylin, Anna Mickelsson, xxx xxxx, Ulla Larm, xxxx xxxx, xxxx xxxx. Sittande på golvet: Henry "Pinnen" Jonsson, xxxx xxxx, xxxxx Mood, xxxx xxxx, Astor Jonsson, xxx xxxx, Yngve xxxx.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka till toppen av sidan.