KIRUNA

 

Namnet Kiruna kommer av Finska ordet Kiiruna vilket betyder "Fjällripa". Kiruna blev stad 1948 så det är en ung stad med ca: 20 000 innevånare utspritt på ett stort geografiskt område, störst till ytan åtminstonde i Sverige. Det har tidigare sagts att Kiruna till ytan är världens största stad. Det var gruvorna i norr som gjorde att det kom mycket folk till Kiruna och att det senare blev stad. Kiirunavaara och Lousavaara är de största gruvorna. Kiruna betydde ju ripa och vaara betyder på finska "berg" så Kirunavara skulle då översättas med Ripberg(et).

 

MIDNATTSSOLSLANDET

När vi bestämde oss för att flytta till midnattsolens land Kiruna, ripstaden, så blev det fart på aktiviteterna i Harmånger vi skulle till både kända och mer eller mindre okända människor på kalas, bjudningar och visiter, om vi haft en filofax då hade de sista tre veckorna varit fullskrivna av aktiviteter.

Det var vin här, grogg där, presenter från höger och vänster. Harmångers I. F, Nordanstigs kommun där jag var kassör, Konsum, Näsvikens Bridgeklubb, m.fl. Det var nog en blandning av att vi var omtyckta och allmänt hysteri, att de bjuder hem konsumkillen och tjejen, då måste vi också göra det. Det var kul men samtidigt lite olustigt, sade vi ifrån blev dom sura och vi fick ändra oss.

Klart vi kommer.

Ska bli kul att träffas.

 

Det var i alla fall en jobbig tid att packa, festa, jobba, förklara varför vi ska flytta, Kents allergi var ett svar, karriärs syndrom ett annat, äventyrssökande medan ungarna är små och inte ifrågasätter flyttningarna, Kent fyra år och Marita två år bryr sig inte mycket om var vi är eller bor ännu, bäst att passa på, var ett svar.

Visste vi egentligen själv varför vi skulle flytta eller sökte vi själv förklaringar.

Varför flytta vi trivdes bra i Harmånger.

Var det för pengarna klart dom är ju kul att ha.

Rastlösheten det är klart vallonblodet gör sig påmint.

Nyfikenheten klart man var nyfiken på midnattssolslandet.

Svaret finns nog i någon blandning av allt detta.

 

Vi hade rest upp med flyg och tittat på jobbet tidigare, Kiruna som stad var en trevlig bekantskap staden låg fint mellan berg och fjäll. Staden låg som i en gryta bara att sätta på locket så var det stängt.

 

Vi låg över på Hotell Ferrum, där vi bodde och åt gott. Ingrid blev mycket förtjust av det hon såg och hon som var mest negativ att flytta blev nu helfrälst till att flytta upp. Var det Ferrum, fjällen eller den allmänna miljön som gjorde underverk med Ingrid.

 

Det var nog det som avgjorde det hela. Ingrids, vi flyttar, trivs vi inte kan vi flytta tillbaka igen.

Kanske det var orsaken till Harmånger hysterin var det därför det blev så mycket festande i Harmånger de tre veckor före flytten vi kommer inte att se er något mer, kanske var det så de tänkte, långt bort skulle vi flytta det var 100 mil.

Från Harmångers land, till Lapparnas land.

Same land.

Midnattssolens land.

Mörkrets land.

Ferrum land.

 

Starten mot det okända landet startade första december 1971 på morgonen, de etthundra milen var lika lång som vi hade tänkt oss om inte längre. Vi till och med övernattade i Skellefteå det var så långt att åka tyckte vi. Att vi senare under Kiruna vistelsen skulle åka hem på tio timmar kunde vi inte tro då.

 

När vi på andra dagens eftermiddag närmar oss Kiruna efter några stopp för mat, dryck, lättnad på tryck och renar på vägen och ser den stora gula månen över fjällen, så stor och närma att vi nästan kan ta i den, det är så vackert att vi måste stanna bilen och gå ur och bara stå där i snölandskapet, tysta, stilla, beundrande. Vi känner redan då att vi gjort rätt med vår flytt till midnattssolslandet Kiruna.

 

Fotnot: Bilden tagen av sonen Pauls fru Carina 2013.

 

Här ska jag basa för 15 anställda alla tjejer, konsum Lappgatan omsätter 7 milioner per år, en utmaning för mig som kommer från en konsumbutik i Harmånger med 4 anställda och 1 milion i omsättning. Räknar man om dessa 7 000 000 kronor år 1972 (Årsmedeltal) så skulle det motsvarar 46,8 milioner år 2012 (Maj).

 

Kirunaborna *Sune Eriksson och *Sonja Persson möter oss och visar vart vi ska bo, vi visste på ett ungefär var det var efter vår visit tidigare i Kiruna, men det var skönt ändå att träffa någon man kände igen, Sune var från Hudiksvall, så det kändes tryggt.

* Fingerade namn.

 

Sonja, skulle det senare visa sig, hade svårt för karlar, hon såg kvinnligheten före manligheten, fast det visste hon kanske inte ens själv då, det var inte heller "mode" i att vara bög eller lesbisk på den tiden, därför tog det säkert längre tid att acceptera sin homosexualitet då.

Nu kryllar det av homosexuella.

Modenyck ja jag tror det.

Varför har dom i så fall blivit så många.

Efva och Ewa i stället för Adam och Eva

Mark och Jonas minglande med ett glas mellanmjölk.

Hysen och okänd man.

Viktoria Svensson med partner.

Kaisa Bergqvist hoppade av skaklarna på Måns och skaffade en brutta hon med.

 

Det har blivit legalt partnerskapet, nu kan de som inte redan har, få barn också, Viktoria Svensson har fött barn men har en kvinnlig partner, likaså Lotta Brome, Mark och Jonas har också barn.

Senaste tillskottet i homosexuella skaran tillkännagavs på midsommardagen 2012 i programmet sommar, sommar det var Aina Pärsson som då omtalade sitt partnerskap med en tjej och en av dem var med barn.

Konstigt, tänker man, när man går i växthuset och pillrar på tomaternas ståndare och pistiller. Konstbefruktning, liksom.

Det måste väl ha blivit felkoppling i generna, så tänkte han nog inte Gud Fader att det skulle fungera, när han skapade Adam och Eva.

De ska inte pilla de ska adoptera, hör jag någon klok person ropa ute i perferin. Sonja hade redan pillat hon hade ju barn och var gift med Sune.

 

Efter resa, långt festande i Harmånger och allmän spänning, blir det en kort kväll i Midnattssolslandet den andra december 1971.

Dagen då vi bytte land.

 

Efter den obligatoriska lediga vecka som hör till flytten för att komma i ordning med möbler, möblering och annat som ska ordnas när man flyttat, så blir det dags att gå till jobbet, har inget körkort, och det är en bra bit att gå, normalkallt – 20c, vi hade med bil kollat upp hur man lättast kommer till butiken, så det ska gå bra att hitta dit, tror jag.

 

Men fel blev det.

Går och går och kommer äntligen fram till en Konsumbutik, går in, och presenterar mig som deras nya chef, de jag tar i hand och hälsar på ser ut som fågelholkar. Kirunabor, lappar, tänker jag, är det så här de är. När jag hälsar på en lång senig man och talar om att jag är hans nya chef, så hör jag till min förvåning hur han nästan ursäktande säger, men jag är chef på den här butiken, det måste vara något fel.

Det visade sig vara i fel butik jag hade gått för långt. Konsumbutikerna i Kiruna såg alla nästan lika ut, du får vända och gå tillbaka, säger han den seniga mannen, Marklund hette han, som svar på mina frågor.

- Är jag inte på Lappgatan, var ligger Konsum Lappgatan frågar jag lite förvirrat.

När jag kommit till rätt butik och skamsen presenterar mig som den nya chefen på Lappgatan ser jag ett litet stänk av ironi hos han den långe seniga mannen med lappblod i ådrorna Marklund som skjutsade mig dit, så du kommer rätt, antydde han.

 

Fotnot: Bilden vi ser ovan är tagen 2013 av sonen Pauls fru Carina från campingen i Kiruna, campingen ligger på samma plats som då vi bodde där och de tre höghusen är också kvar, dock renoverade, konsum Lappgatan låg då i huset längst till höger, nu är butiken fristående som man kan se på denna bild.

Därav kom det sig att jag på min första arbetsdag i mitt nya land kommer två timmar för sent, det har bara inträffat en gång tidigare att jag kommit för sent till mitt jobb då på min arbetsplats i Näsviken på själva Julafton 1955.

 

Det var inte lätt att förklara för femton Kirunatjejer, det var faktiskt bara tjejer som arbetade där, varför jag kom sent, att jag gått fel, svaren jo men visst, jo huva, var inte det man var van att få som svar. Lyckligtvis tinade tjejerna upp lite mer och mer desto längre man jobbade där, men pratsamma var de inte från början, Kirunatjejerna.

 

Det var Gunvor, Helny och Kirsten i kassan, Aily och Ros-Marie i delikatessdisken och kött-chark, biträdande butikschef var delad mellan Gunhild Thornberg och Estrid Noumie de var allt i allo i butiken kunde det mesta, sedan var det Marta, Stina, Ulla, Britta, en Marklund och en finska som jag inte minns vad hon hette dessa var deltidsarbetare och varupplockare. Sedan var det Astrid och Ingrid som var lite allt i allo också men var anställd som lokalvårdare. Vi ökade omsättningen snabbt och efter ett år anställde jag den första killen på Konsum Lappgatan en hockeyspelande junior som hetter Robert Perälle, han fick ansvar för mejeriavdelningen som jag tidigare skötte men nu ville ha mer tid för kundkontakter och adminstrativa uppgifter.

 

Dagarna var korta så här i december och från början av månaden försvinner solen för gott och Kirunamörkret inträder, midnattssolens land har slocknat och kommer inte att tändas igen, förrän i början av januari, nu får vi treva i mörker i nästan en månad.

Trodde vi.

Men inte.

Det var vitt av den rena snön.

Ljust av norrskenet.

Det är ljusare här Hälsingemörkret var värre.

Från rummet i vår bostad ser vi LKAB gruvan som en svart siluett mot den ljusa himmelen, spöklikt och kusligt resa sig upp mot fullmånen, som också den bidrar till ljuset.

 

Snötäckt Luossavaara, här åkte barnen slalom på vintern.

Den sjätte januari var ändå en dag med andakt, upprymdhet och framtidstro när solen i hela sin prakt kliver upp över horisonten och retfullt visa sig stor, röd, glänsande för att genast vända och gå ner igen. Hela Kiruna stod stilla i fem minuter, gruvarbetarna på LKAB står i parad och slår av sina pannlampor som nu brunnit flera månader utan avbrott, nu var den på väg igen till vårt land, midnattssolslandet, solen, som aldrig går ner igen.

 

TALLPLAN 3 F KIRUNA.

 

Midnattssol kallas det fenomen då solen under ett dygn aldrig befinner sig helt under horisonten.

 

För Kiruna C är det officiellt midnattssol mellan 28 maj till 16 juli.

 

Det är nu kärleken börjar i midnattssolslandet när solen kommer åter den 6 januari. Kanske därför Paul är född i 7 September.

 

På bilden en gravid Ingrid som kommer från stan efter det att vi varit där på Barnens Dag.

Kent och Marita köpte en stor björn som de skulle ge till bebisen i mammas mage att det skulle bli en lillebror visste de inte då.

 

 

Här på bilden är "lillebror" lite drygt 3 månader och det är hans första jul.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 På bilden Kent född i Delsbo 1967, Marita född i Harmånger

1969 i mitten Palle född i Kiruna 1973, vi funderade länge på om vi vågade flytta igen, men nu då vi har facit så blev det inga fler egna barn men fem barnbarn.

 

När vi bodde på Tallplan 3 F hade vi trevliga grannar som hette Andersson. Frun hette Pirkko Liisa och fadern skomakaren Allan barnen Mary-Lis och Soile Marielle.

 

Soile född samma år som Paul 1973 bor nu i Hallstahammar och är gift Storbjörk.

Mary-Lis född 1969 samma år som Marita bor i Luleå och vi har genom Facebook fått kontakt med henne.

 

På Tallplan bodde också vännerna Karl-Erik Eriksson född 1949 och Reidun Eriksson född 1947, de bor nu på Orionvägen i Kiruna.

De hade 1 barn en flicka Anna Malin Reiduna född 1971. Hon bor nu i Stockholm. De fick sedan vi flyttat en grabb Erik Mathias född 1977 grabben vet jag inte var han bor, men är troligen kvar i Kiruna.

Ingrid pratade med Reidun för något år sedan och då bodde sonen hemma hos dem.

 

 

 

 

MIDNATTSSOLS-LANDET!

 

Den bästa platsen för att se midnattssolen i Kiruna är uppe på berget Luossavaara.
På toppen har du utsikt över Kiruna stad, LKAB-gruvan och den vackra fjällkedjan.

 

Sonja känner sig kärlekskrank igen men hon som har svårt för manligheten, trots att hon har man och barn, inser nu att hon måste börja jaga kvinnligheter, och lyckas hitta en ny partner i Berit.

Personalchefen i Kiruna Konsum Sixten Lampa känner ryckningar efter röding och harr.

 

Midnattssolslandet Kiruna börjar sakta vaknat upp igen.

Vi har den sista veckan i Maj bokat flyg, stuga och semester för att flyga upp till en sjö nära gränsen mot Norge, Rostojare hette sjön det var en Same familj som ägde hela sjön, av dem fick man köpa fiskekort för tre dygn och fiska så mycket man ville.

Personalchef Sixten Lampa och en gäst han hade från Gävle, min före detta personalchef i konsum Gävle, när jag arbetade i Delsbo och Harmånger, Zacke Ågren, hyrde en stuga, jag, Björn Blank och Erki Nomie en annan.

 

Det skulle inte bli mer än en fyra, fem timmar i stugan, övrig tid låg vi på isen och solade, fiskade och mådde bra, det var midnattssol under dessa dagar så solen lyste hela tiden vi var där uppe och fiskade därför det lilla användandet av stugan.

Vi låg på våra renfällar och kikmetade i det klara fina fjällvattnet fisk var det i mängder, dom kom i stim vi hade två pimpelspön var med tre flugor fast knutna över pilken hade man tur fick man upp fyra fiskar på en gång, när alla spön var uppdragna försvann stimmet för att återkomma efter tjugo minuter, så höll vi på, de största fiskarna gick efter botten så vi försökte få ner pilken så långt som möjligt.

Den största fisken en röding på två kilo lyckades jag få upp och det blev den största fisken under dessa dagar.

 

När vi återkommer till Kiruna efter fiskafänget åker vi hem till mig för att där dela på fisken vi var tre som skulle dela, vi slog upp den rensade fisken i Ingrids nyskurade badkar och det fattades en decimeter upp till badkarskanten av rensad fisk.

Snacka om fiske.

 

 

 

DET MÖRKNAR FÖR TALLPLAN OCH KIRUNA!

 

Så här såg det ut på Tallplan 3 F Kiruna när vi senast kollade upp läget, stora delar av Lomboloområdet som Tallplan låg på var lagd i "malpåse" det finns inte folk i Kiruna som gör att dessa bostäder behövs längre, men hopp finns nu när stan ska flyttas så ska malmbrytningen utvidgas och man räknar med att anställa 5000 personer i LKAB i Norrbotten.

Vi bodde näst längst bort och nertill i detta hus om nu det är rätt hus, de ser så lika ut.

Skidorna och pulka på uteplatsen och elljusspåret hittade man rätt ut från vår lägenhet, härliga tider.

Elljusspår Lombolo 8,9 km (Även hundspår)

 

 

 

 

DET LJUSNAR FÖR TALLPLAN OCH KIRUNA IGEN !

 

Juli 2013 var vår son Paul med fru Carina på en semestertripp till bland annat Kiruna och döm om vår fårvåning då vi får se kort från Lombolo och Tallplan, husen blomstrar upp igen, upptagna ur malpåsarna, vackert är det att se.

Jämnför man med bilden ovan där Ingrid står med "stora magen" så är förändringen inte så stor.

Man kan se att Kåtan på gårdsplan finns kvar, dock moderniserad, lekplatsen är kvar, några buskar har vuxit upp, men visst känner vi igen oss.

Hemmet där vi Ingrid, Jag Arne, Kent, Marita och Paul bodde för 40-år sedan står där majestätiskt.

Hurra för Kiruna, Lombolo och Tallplan, nu lever ni igen.

 

 

 

 

 

På denna bild tagen Juli 2013 står Paul utanför Tallplan 3 F, där han bodde 1973, för 40-år sedan. 

Tallplan är räddad och nu upptagen ur malpåsen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FINLAND.

 

När vi bodde i Kiruna kom vi i kontakt med Norrmannen Per Storeide och hans Elida och vi blev mycket goda vänner. Vi hade mycket roligt tillsammans var mycket på Ferrum och Folkets Park (Hus) och dansade. Jag spelade dessutom bridge med Per.

 

På en bridgetävling i Rovaniemi följde Ingrid och Elida med över en helg, Per och jag spelade och flickorna handlade. Vi hade barnen med och Palle var liten bara nåt år, han hade en "tuttefilt" det var en gammal väl använda rosa morgonrock som Ingrid haft och som nu var sliten i mindre stycken.

 

När Ingrid och Elida på söndagsmorgonen begav sig iväg för att handla glömdes "tuttefilten" kvar, men ingen fara med "tuttefilten" det går bra i alla fall. När flickorna kommer hem till hotellet efter sin schoppingrunda så möter de städerskan i korridoren hon kommer från vårt rum där hon varit och bäddat, städerskan stannar upp framför Ingrid och synar henne uppifrån och ner, ruskar lite lätt på huvudet och går vidare, ungefär som hon tänkte stackars liten. Konstigt beteende tycker både Elida och Ingrid.

 

När så Ingrid kommer in på rummet så är där nybäddat och fint, Palle gnölar lite så Ingrid tittar sig omkring efter "tuttefilten", men ingen filt. Palle fortsätter att vara lite gnölig så Ingrid viker ner sängöverkastet för att lägga lilla Palle en stund och då ser hon något rosa under huvudkudden som sticker fram, vad kan det vara tänker hon, lyfter på kudden och visst var det den rosa i stycken sönderrivna morgonrocken, "tuttefilten" fint ihopviken och lagd under hennes kudde.

 

Fan! Utropar Ingrid, trodde städerskan att det var min morgonrock och det var därför hon hade stannat och synat mig från topp till tå, hemska tanke, skämmigt, men så var det nog. Varje gång vi träffar städerskan skakar hon på huvudet så fort hon ser Ingrid, tur att vi reser hem i dag. Bridgetävlingen slutade med att Per och jag blev trea och fick varsin

fin morgonrock i pris.

 

Idag är Per död, en trevlig kille har gått ur tiden, sorry.

 

Länk till KIRUNA hemsida.

 

 

Tillbaka till toppen av sidan.