HÖGERTRAFIKSFLYTT TILL HARMÅNGER

 

Söndagen den tredje September 1967 Högertrafiksomläggningsdagen flyttar vi från Delsbo till Harmånger där jag ska börja en ny anställning i Konsum Harmånger.

Det gäller att inte ha bråttom denna dag max hastigheten är trettio kilometer i timmen, allt för att inga olyckor med vänster körande bilister ska ske. Skulle olyckan vara framme går det så sakta att ingen större olycka kan ske, men det tar tid att komma framåt, bilen skuttar fram inte van att bara få åka i trettio. Det är nästan trafikfritt, polisen har bett alla som absolut inte behöver ut att hålla sig hemma.

Host, host hörs från motorn på vår WW, bilen mår definitivt inte bra. Vi kör ungefär en mil på tjugo min och det är nog en fem mil att åka. Dessutom måste vi stanna med jämna mellanrum och ge vår kära bil olja, han svettas stackaren inte van att åka 30. Men Högertrafik flytten tar till sist slut och vi kommer till vårt nya hem. Flyttbilen är redan framme och har lastat av våra grejor, dom startade tidigt på morgonen.

 

Bilen får sitt vintertäcke på sig och på hans kurrande hörs det att han mår bra, där på parkeringen, sedan vi lovat att åka ut med honom om några dagar så vi får köra ur allt slam som samlats i luftrören.

Nu blir det att fort laga mat.

Kung Kent den sjuttionde Stefan vår sons mat, ligger färdigförpackad, det är bara för Ingrid att slänga fram brösten så är han snabbt färdigäten.

Vår mat ska ju både lagas och tuggas det tar lite längre tid.

 

Sedan vi ätit färdigt försöker vi plocka till i lägenheten, få ordning på sängplatser och möbler så vi kan ta oss fram i lägenheten och plockar in den medförda maten i kylskåpet.

Vi har sedan en vecka på oss att få ordning innan jag börjar på mitt nya jobb.

När vi plockat ihop det värsta och äntligen ska få lite lugn och ro, innan vi sätter igång igen, ringer det på dörren.

- Vem kan det vara, säger Ingrid, vi känner ingen här ännu.

- Säkert någon som vill sälja nåt, svarar jag.

Ingrid öppnar och in stormar två ynglingar i 25-30 års åldern.

Hej!

- Har ni flyttat hit, kul.

- Sparkar du fotboll, säger den ena ynglingen.

- Nej jag har slutat svarar jag.

Då får du börja igen och spela i Harmångers I. F.

- Du säger han vänd till Ingrid får börja spela i damlaget.

- Du är väl den nya konsum föreståndaren, fortsätter han.

- Jaa! Får jag ur mig nästan stum.

- Bra, då har du väl mycket käk och pilsner hemma.

 

Bägge ynglingarna beger sig till kylskåpet tagande sig korv, tomater, saltgurka och pilsner plockar undan från fotöljerna och sätter sig lugnt ner och käkar.

Vi ruskar på huvudena och tänker, vilka är det här, är dom tokig, dumma eller…..

Vart har vi flyttat.

Ynglingarna reser sig upp efter att ha käkat klart.

Vi ska väl presentera oss.

Hej!

- Det är jag som är Kioskägare Yngve Holm.

Hej!

- Det är jag som är kommunalarbetare Göran Olsson ordförande i Harmångers I. F. jag kommer in i morgon med medlemskort.

- Vi bor här borta säger dom och pekar, titta in så fort ni hinner, det finns nog alltid något i kylskåpet att äta det är bara att ta för sig, så gör vi i Harmånger. Det skulle med tiden visa sig vara sant, här bjuder man inte någon att komma över det är bara att knalla iväg när man har lust, alltid lika välkommen.

Ta en pilsner i kylen och sätta sig i soffan.

Men nog undrade vi länge på om det kunde vara så.

 

Den trevligaste tiden i våra liv tillbringade vi i Harmånger.

Gästfrihet från första dagen vi flyttade hit.

Kioskägare Yngve Holm med sin Kerstin, kommunalarbetare Göran Olsson med sin Christina, bagarn Lingman, skomakarpojken med sin Anita och Löfh skräddar`n bara för att nämna några.

 

Tiden går och nu har Göran fyllt de modiga 70-åren, se bild.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka till toppen av sidan.